När städar idioten?

Under ett år har jag 365 dagar jag ägna åt städning.

På vintern är min lägenhet så befriad från sol och dagsljus,

att då kan jag skylla på att jag saknar motivation.

När jag får motivation, då får jag en så'n fruktansvärd motivation,

att den i kombination med min ADHD-hjärna vänder upp och

ner på hela lägenheten, för ska det städas, då ska det minsann

göras ordentligt och noggrant! 

Så ordentligt och noggrant lyckas jag sätta igång

med precis allting samtidigt! För varje bok ska dammsugas

och torkas, garderoberna tömmas, kläder sorteras, krukväxter

planteras om, cd-skivor sorteras efter både genre och i bokstavsordning.

Och mer än det där tänker jag inte avslöja, för då kommer

de som städar som "vanligt folk" att tro att jag är helt galen,

medan de som gör som jag, de känner redan igen sig!

Vilken dag städar då idioten?

(Ibland är det så befriande att kunna kalla sig det, istället för att

som så många andra föredrar att se sig som; "normal")

Jo, idag när inte en "normal" människa är inomhus,

för att solen skiner från en klarblå himmel och det är varmare

än i helvetet, då städar jag!!

Det är så varmt att det inte spelar någon roll hur mycket

vatten jag dricker, för jag blir inte kissnödig ändå!

I köket har jag en termometer som visar hur varmt det är såväl ute

som inomhus, men när jag tittar på den känns det som jag inte riktigt

ens vill veta hur varmt det är.

I ett försök att lura mig själv har jag därför planer på att placera

den i kylskåpet istället! Det finns dock en liten risk att jag inte går på

det - idag! Men imorgon har jag kanske glömt bort det och undrar om

folk är galna som går runt iklädda shorts och linne när det bara är

några grader över nollan?! Dessutom kan jag skratta åt att det är

så'na som kallar sig "normala"!

Dummast idag, det var inte jag!

Att slänga sig på cykeln för att hinna fram i sista sekund är inte smart.

Cyklade så snabbt att svetten torkade av solen och vinden från farten,

men väl framme - då svettades jag sjöar och skämdes.

När jag skulle fylla i blanketten blev det fel, och ännu knasigare verkade jag nog

när jag stod där så svettig och stressad och insisterade på att berätta om hur fort jag cyklat...

Tänk om jag hade haft min HTC med Runkeeper och kunnat visa hela stan

hur otroligt snabbt jag hade cyklat, men nu fick jag framstå som dum istället. Stressad

och med svetten rinnande skrev jag fel och till slut slapp jag nästan fortsätta.

Men cykelturen fortsatte.

Med tempot uppe kom jag till slut fram dit jag skulle

och där såg jag min överman, en riktig dumskalle!

Behöver jag berätta att dumskallen var en man och att han var våldsam?

Han skulle in som passagerare i en bil då jag ser hur han kastar sig över föraren

- och ska slåss?

Ut ur bilen sticker bara hans underben och fötter och jag tänker snabbt hur jag kan ingripa.
Två vuxna karlar. Ingen mobil. Ska jag försöka dra ut slagskämpen genom att gripa tag om hans fötter?

Helt plötsligt börjar bilen backa ut och håller på att krocka med en annan bil som tutar,

och föraren skriker: "Ge dig NN!!"

Och resten får ägnas åt fantasin...

Allt gick så snabbt att jag egentligen bara kunde konstatera att så där förfärligt dum i huvudet,

det är jag nog inte trots allt? För bara att stå där som kvinna med en cykel och betrakta två vuxna

karlar som bråkar i en bil fick mig att inse att jag bara genom att stå still med min cykel stod över dem.

Och män, män, män... 

Om man nu ska kalla de där som låter nävarna ta vid där hjärnan tar slut för män?

Alltid är det män som ska slåss.

Så jag som skrattat åt hur snabbt jag cyklat, svettats och stressat för själva sakens skull; att alltid vara ute i sista sekunden, jag kände snabbt hur jag fick kliva ner från prispallen och lämna plats åt slagskämparna.

Själv kan jag skratta åt hur knasigt jag beter mig, men det undrar jag om NN gör?

För oj vilken sur blick jag fick innan de snabbt åkte iväg.

Så de vann dagens dumhetstävling!

Grattis till förstaplatsen, slagskämparna!

När stänger Försäkringskassan?

Det känns lite kluvet när jag faktiskt måste avslöja att jag har blivit bättre på att passa tider.
Det händer till och med att jag måste sätta mig och vänta in det klockslag som är bestämt i det som brukar kallas väntrum.

Efter att ha levt ett liv som en slags "tidrebell" och sett det som en seger vid varje tillfälle det faktiskt gått bra att komma för sent, känns det lite underligt. Men jag börjar väl bli vuxen kanske? Eller så har jag tagit till mig av det andra försökt förklara för mig; att jag faktiskt blir en tidtjuv. Jag stjäl tid från andra när jag låter dem vänta. Eventuellt rubbar jag ett helt dagsschema och försätter massor av människor i en sits där de allihop blir bestulna på tid - av mig!

www.inredning.nu

Den där metoden fungerar nästan alltid om man vill få mig att förstå en sak;

ta bort mig och låt mig se hur mitt agerande påverkar andra i förlängningen! Men utan att överdriva, för då går det inte in ändå! 

Det var senast igår som någonting jag gjort eller sagt fick för stora proportioner och då blir det bara löjligt. 

Hallå? Tror du att jag är Gud, eller? Om jag ringer en person vid fel tillfälle, så skit i att svara då! Jag kan inte beskyllas för det lidande som alla stackare drabbade av ebolaviruset genomlider för att någon svarade när jag ringde?!

(Förutom tidrebell är jag också skicklig på att göra om något begripligt till helt obegripligt genom att försöka förklara och förenkla det genom liknelser som bara förvirrar och försvårar. Och nu kom jag att tänka på min kemilärare på KOMVUX!!!)

 

Klockan högst upp är den klocka jag använder då jag vill undvika att stjäla tid från andra människor.

Klockan här ovanför är den jag använder då jag måste till Försäkringskassan innan de stänger, men om jag missar att komma i tid är det ju ändå enbart mig själv det drabbar!
Eller, är det verkligen så?

Nej, det drabbar andra det också!!
Det drabbar alla runt mig som jag tigger och ber om lån hos bara för att jag är så jävla kass på att planera, passa tider och hålla ordning på att min ansökan om bostadsbidrag skulle förnyas!

Det är en modifierad sanning, eftersom även de jag lånar pengar av vet att det är mycket nu.

Det är väldigt mycket nu, så

NÄR STÄNGER FÖRSÄKRINGSKASSAN?

Jag måste hinna dit innan de stänger!

(Nu har jag kollat öppettiderna. De stänger klockan 16.00 så än hinner jag.)

Alla dessa dagar som kom och gick

...inte visste jag att det var de som livet.

Orkar inte leta reda på namnet då det gäller vem som skrev det först, för jag har så fullt upp med att orka hänga med i det tempo alla dessa dagar dyker upp och försvinner i.

Låter blicken svepa över böckerna i bokhyllan för att se om jag finner den bok en svensk kvinna skrivit om tiden, men jag ser den inte.

För tyvärr sätter ju tiden sina spår genom att bl.a försämra synen hos många av oss. Det där klassiska stadiet där man måste hålla det man ska läsa allt längre från ögonen. Själv har jag märkt att det fortfarande räcker med min armlängd för att få skärpan, men texten blir ju så liten.

Med min tendens att tappa fokus på det jag egentligen skulle göra, har jag naturligtvis inte heller skrivit det jag tänkte;

Under den tid som gått sedan jag skrev här sist, (på dagen två månader sedan), har det hänt så mycket sjukt galna saker att jag inte ens vet om jag ska skriva om dem själv eller överlåta det till någon annan som kan se på situationen objektivt. Men en blogg får väl vara subjektiv? Är inte det egentligen själva grejen? Att så länge det inte handlar om direkta sakfel man utgör för att vara fakta, personangrepp eller hot, då får man väl skriva vad man vill?

Annars får jag starta en till under fingerat namn och länka till den, för jag måste hämta energi någonstans och det får jag bl.a genom att skriva, så på ett eller annat sätt ska det lösa sig.