Hjärnan bakom allt

Förbannade hjärna som glömmer det jag bör minnas och minns det jag vill glömma...

Inom loppet av sju år

byggs våra kroppar upp ånyo

pånyttföds omärkligt dör bort

och fortsätter att leva.

Jag förändras mottar nya intryck

alltjämt ändå fylld av minnet

av det länge sedan förgångna

Det lever i mitt blod, i mina nerver.

                                                  Elin Herrgård

All denna nostalgi och sentimentalitet jag önskar att jag kunde släppa,

varför blir den kvar? Alltid tungt oavsett om det gäller glädje eller sorg.

Dessutom alltid en lögn, en bild, ett minne som polerats med tiden och

i själva verket ett minne jag själv ljugit ihop.
Men om så allt förändras och varje cell i min kropp byts ut, så inte

försvinner den där romantiserade, fåniga lögn jag själv skapat.

Såg ett tips för sådana som mig; Lev dagen idag som den var igår!!

Jag ska försöka! Det är nog det enda sättet jag kan undvika att 

leva i minnena av tider som varit; att leva som idag var ett minne

och lura mig själv att tro på det.

För som det är nu - Så går det inte att leva!