16 oktober 2014

Stöld av vitlök


Tänk vad dumt...
...när en karl hade fyllt en matkasse han handlat och den gick sönder,
då gick andra förbi, 
men inte jag!
Jag skulle naturligtvis hjälpa honom!


Han stod kvar inne i butiken då jag började hjälpa honom att plocka
upp allt som rasat ur den gamla kassen för att lägga i den nya och jag hann
ta en korg för att handla då jag upptäckte vad jag hade i handen;

MANNENS VITLÖK!!!

Så jag ropar till kassörskan och springer efter honom med kundkorgen på
armen efter att ha ropat:

"Gud!! Jag skulle hjälpa honom, men jag har hans vitlök i handen!!"

Så med kundkorgen på armen rusar jag ut ur butiken, 
springer efter honom och ropar;

"Hallå! Jag höll på att stjäla din vitlök!!!"

Nu sitter jag och skrattar åt vilken dramatik jag kan ställa till med för något som 
inte blev som det skulle. Tanken var god och jag är glad att de känner till mig i de
två närmsta butiker jag brukar handla i, för jag beter mig inte alltid som "normala
människor" gör. Fast tack och lov har de lärt känna mig och reagerar inte längre...

Den underbara personalen på butikerna alltså!

Mannen fick sin vitlök och jag begick ingen stöld.

Men nu kom jag att tänka på en annan rolig händelse som en tant gav mig ett gott
skratt åt, men det kommer i nästa blogginlägg.

Jag hoppas att den där vitlöken kommer väl till handa.


12 oktober 2014

Min blogg reser sig mot 3000

Siffran betyder egentligen ingenting. Jag hade fler läsare på Passagen...

Men just nu behöver jag bekräftelse, så du... Snälla! Bekräfta mig!!!

Inte för att jag vill



Det är många som drabbas av mina sms av "ordbajsande", men det är inte för att jag vill - utan för att jag måste! Det som finns i mitt huvud måste ut och det kan drabba vem som helst, så det är anledningen till att jag väljer att blogga istället.



SÅDÄRJA! kategori: DAGLIGT ORDBAJS



En mycket otrevlig bild av ordbajsande och min är inte fullt så dramatisk.
Men att skriva är inte alltid något jag vill utan något jag måste!!!

Så mina inlägg må se triviala och sakna betydelse för andra, men de är livsnödvändiga för mig!!!
Jag måste skriva - annars dör jag!!! 
Det är sant!

Därutav mina tidigare blogginlägg om Marquis de Sade.
Han var också tvungen... 
Till sin död var han tvungen.

Efter det gjorde de pengar av hans lidande.

Jag vill göra pengar av mitt lidande.
Inte för min skull.
Utan för att kunna lämna mina döttrar ett arv.

Ett arv i pengar.
För de förstår inget annat....




11 oktober 2014

Blir rörd av en kommentar


Snälla, go'a Margaretha har alltid trott på mig - och jag har alltid trott på det hon skrivit!

Margaretha har knuffat på mig under många år nu.
Väldigt många år faktiskt!
Hur många år?

Kanske sju eller åtta. Kanske fler än så...

Betänk då att jag och Margaretha aldrig har träffat varandra.
IRL!


Nu är jag trött och jag är hungrig och allt känns mest skrutt om jag ska vara ärlig. Men den där kommentaren från Margaretha - Oj vad den värmde! 

Hon har stöttat mig många gånger vid det här laget.
Mer än vad jag tror hon minns.

Det är det som är att ge på "riktigt"!
Att hon gett så mycket till mig som hon inte ens känner till!
Tack, underbara go'a du!

Tack Margaretha!
Jag tar till mig av allt du uttrycker!

(Men min psykiater avrådde mig från Lukas-evangeliet. 
Han ansåg mig vara för altruistisk redan och skrek inte rakt ut, men - nästan. 
Så Bibeln går det trögt med. 
Men jag hinner nog. 
Tids nog.)



10 oktober 2014

Det doftade höst ikväll



Det doftade höst ikväll
Det doftade av nedfallna löv på väg att bli mull...



Mull är vad vi alla skall bli en dag
En dag, en kväll, en morgon eller en natt...
Men det doftar gott om höstens gulnande löv

Jag räds inte döden
Jag räds inte mycket när allt kommer omkring

Men jag har en förhoppning
En förhoppning om vart jag vill bli funnen när jag är död

I en liten stuga vill jag bo
I en liten stuga med en katt och ett par äppelträd
Där vill jag bo när jag dör

Döden vet att jag inte är rädd för honom
Vi har sett varandra i vitögat många gånger
Aldrig att jag räds döden!

Det är livet som skrämmer mig!!

Men snälla liv...
Innan Döden får hämta mig
Kan du vara snäll och låta mig få bo i en så'n här stuga först?
Bara jag
Bara jag och min katt
Vi skall kratta höstlöv och plocka fallfrukt, förstår du
Och vi skall stapla ved inför vintern så vi slipper frysa

Men när jag krattat löven
Plockat fallfrukt och äpplen från grenen
Gjort äppelmos för flera år framåt
Staplat ved så vi klarar vintern
-katten och jag

Då Livet - Då kan du släppa mig
Då kan jag lägga mig på pinnsoffan i köket
Med katten på magen
Elden sprakandes i vedspisen

Och dö...

Men inte förrän dess!!!
Snälla Liv!
Släpp mig inte förrän den där hösten!
Släpp mig inte förrän jag känner den glädje jag kände 1999!
Minns du den Liv?
När jag vandrade i frostnupet gräs som solen gjorde till glimmande diamanter...
Minns du den där Novemberdagen?
Den där glädjen jag aldrig känt förut?

Snälla Liv!
Jag är inte rädd för döden.
Jag är rädd för dig!
Jag är så trött och ledsen att jag orkar inte mycket längre
Så därför, käraste Liv, låt mig få bo i min stuga
I min stuga med katten, ett äppelträd och en vedspis som knastrar
Sedan kan Döden komma när som helst!
Men inte förrän jag krattat, fyllt på med ved inför vintern
Och kokat sjuttioåtta burkar äppelmos - utifall någon skulle vilja ha...

När jag ligger där på kökssoffan med katten
- Då kan du lämna mig Liv!
Då kan du ge mig till Döden!
Men inte förrän dess...



Missförstådda genier - och jag





Jävla piss och skit!
Det är vad jag tänker och vad jag säger - just nu...


Oktoberbarn född på en fredag





Det kan hända att jag bara fått för mig att jag föddes på en fredag.
Jag kan ju inte direkt säga att jag minns just den dagen...

Men idag känner jag mig som vädret;

Inatt var det åska!
Sedan kom regnet...
På morgonen lite solsken.
Nu börjar himlen mörkna igen...

Och jag vill gråta...



02 oktober 2014

Sorg är en del av kärleken



... tagen ifrån: http://ninasskrivarlya.blogspot.se/2012/02/sorg.html

Oavsett hur många gånger jag hört honom snubbla fram på lögner,
drivit mig till vansinne med sin alltid närvarande antydan till att vara
förmer än andra och alla egoistiska handlingar så tycks jag aldrig 
vänja mig och lära mig att värja mig mot det.

Jag blir ledsen...
Gång på gång blir jag ledsen...
Jag gråter och snorar...
Lovar mig själv att det är sista gången nu...
Den sista gången innan nästa sista gång kommer...

Det är en väldigt enkelriktad kärlek.
Det är liksom aldrig sådär att han försöker trösta eller ge hopp,
så vad sjutton håller jag på med?

Det kanske beror på mig.
Inte det han gör, utan det jag känner.

"Man är inte det man gör, utan den man är"
"Det är de onda som skall belönas med gott, för de som gör gott blir redan belönade."
"Älska mig mest när jag förtjänar det som minst, för då behöver jag det som bäst."

Det är liksom sådär jag tänker.
Det kostar ju inget att älska. Det är gratis.
Det är himla fascinerande egentligen och något jag, tack och lov, upptäckte 
när jag födde mitt andra barn. Jag trodde inte kärleken skulle räcka! 

Kärleken räckte.
Den bara räcker och räcker...

Tårarna tar inte heller slut.
De rinner och rinner, men jag blir inte ens törstig.
Fast jag tror det går åt en hel del salt. För det är många tårar...




"Marquise de Sade" och jag




Marquis de Sade är ingen av mina vänner direkt. Inte ens en bekant, får jag väl erkänna.
Men ibland är det inte utan att jag efter att ha sett filmen "Quills" som jag tror att jag är den enda som 
förstår honom - och det helt utan att egentligen tänka på sadism och att den enes njutning måste komma
utifrån en annan människas smärta och lidande.


Eller hallå???
Ska jag vakna här? Det kanske vore på tiden?



Vad får JAG höra att jag är? Jo, masochist!
Vad säger aldrig HAN att han är? Jo, sadist!
I 16 år har jag alltså fått söka smärta och lidande, 
och vad är det man brukar säga - oavsett vad sadisten gör?

Masochisten plågas oavsett man ger den plåga och smärta eller inte?!
Men vem vill se någon lida och plågas?
Jo, sadisten... 

   


                                


Mitt förhållande till Marquis de Sade fick jag genom den helt fantastiska filmen "Quills", och... Vet du vad quills betyder? Fjäderpennor! 

Jag tänker inte på vare sig sex, sadism eller masochism när jag hör namnet Marquis de Sade! Jag tänker på den brinnande passion han hade för att uttrycka sina tankar och allt han bar inom sig, sjukt eller inte, så att han till sist...

SE FILMEN!!!


Det slog mig nu i denna sekund, att behovet av att få
uttrycka sig, t.ex. genom att skriva, det behovet blir till
tortyr då man inte får lov att ge uttryck för det!
ORDBAJSANDE, säger jag med flera, men inte desto mindre ett oerhört trängande behov!

Sadisten som kallar mig masochist, han hatar när jag skriver. 
Han ser ingen mening med det. 
Han protesterar och jag lyder och lider och låter bli. 
Men jag plågas ju för att jag förhindras. 
Alltså måste det vara han som finner njutning i att förbjuda mig? 

För jag vill ju skriva!
Jag MÅSTE skriva för att inte huvet ska spricka!!!

(ORDBAJSA - Eller kalla det vad du vill!)


                              SE FILMEN OCH SE VEM SOM LIDER I DEN!!!


Jag tänker inte vara så förmäten att jag kallar mitt bloggande för ett uttryckande av en konstform, men "måste man så måste man", som jag säger till min älskade unge när hon är kissnödig och måste kissa NU och just HÄR!

Otroligt bra film med fantastiska skådespelare. Blunda för vad han skriver och se behovet han har av att SKRIVA!!!
                                                    



                                     



                                       






           "Either kill me, or take me as I am, because 
                I'll be damned if I ever change..."
   


Är morsan i Norge?


Jag har fram till denna dag inte haft läsare i Norge.
Däremot förvånansvärt många från Bosnien Herzegovina...

Av hela mitt hjärta hoppas jag att det är anhöriga och vänner till Damir Filipovic som läser vad jag skriver och inte bara människor som söker efter att hans namne; en känd joddlare från bosnien där nere på Balkan.

Tänk att virka, som vi säger på svenska, det heter likadant på Norska som på bosniska!
Häckla!

Vad betyder häckla i Sverige?

Sug på den du...


Idag har jag ÖVERLEVT 44 år


Igår skulle jag bli "firad" av min yngsta dotter och hennes pappa, men det slutade
med lögner, anklagelser och med att jag fick åka därifrån.



Förr sa alltid Jasmine att hon skulle med då jag gick.
Nu får hon inte det längre. 

Jag vill kräkas, för igår bidrog jag till det i tron att jag kunde lita på hennes pappa.
Hur i helvet kan jag vara så korkad efter att ha blivit lurad gång på gång i över 16 år?

Jag vill bokstavligen kräkas!
Det vänder sig i magen och bredvid mig ligger det förbannade pappret från socialen som 
jag trodde att jag hade hans stöd om jag skrev på.

Vilket skämt!
Jag skrev på, men glömde bifoga den del där all idioti står nedskriven!
Så här bredvid ligger den text som jag "godkände" efter att ha ögnat igenom,
eftersom jag inte klarade att läsa alla de dumheter som står där. 
Jag trodde att jag kunde lita på honom?

Hallå???
Hur dum i huvudet är jag?
Kanske förtjänar jag allt det här?

Nej, det gör jag inte!!!

Jag må ha en naiv och på gränsen till dum tro på människans godhet och ärlighet,
men faktum är att den nästan alltid visat sig stämma och att de flesta går att lita på?!

Men min yngsta dotters far och de som drar till Norge, de kan man inte lita på.
Inte förresten de som drar från Norge heller - Eller vad säger du? Damir Filipovic?


En dag att undvika vansinne - Eller kanske inte?



Hur kunde jag vara så dum att jag litade på Damir och hans jävla "samarbete"? När i helvete ska jag lära mig? Kommer jag någonsin att lära mig? Antagligen inte. För det jag litar på är samtidigt det bästa för Jasmine... Älskade ungen min!!!