Snälla, go'a Margaretha har alltid trott på mig - och jag har alltid trott på det hon skrivit!
Margaretha har knuffat på mig under många år nu.
Väldigt många år faktiskt!
Hur många år?
Kanske sju eller åtta. Kanske fler än så...
Betänk då att jag och Margaretha aldrig har träffat varandra.
IRL!
Nu är jag trött och jag är hungrig och allt känns mest skrutt om jag ska vara ärlig. Men den där kommentaren från Margaretha - Oj vad den värmde!
Hon har stöttat mig många gånger vid det här laget.
Mer än vad jag tror hon minns.
Det är det som är att ge på "riktigt"!
Att hon gett så mycket till mig som hon inte ens känner till!
Tack, underbara go'a du!
Tack Margaretha!
Jag tar till mig av allt du uttrycker!
(Men min psykiater avrådde mig från Lukas-evangeliet.
Han ansåg mig vara för altruistisk redan och skrek inte rakt ut, men - nästan.
Så Bibeln går det trögt med.
Men jag hinner nog.
Tids nog.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar