Damir Filipovic

Damir Filipovic är inte ett helt ovanligt namn och jag beklagar att det jag skriver kan drabba oskyldiga. Men det finns bara EN Damir Filipovic som varit gift med mig och haft ett beteende och visat upp sidor han inte ens skäms för eller tycker är fel, vilket ligger till grund för min ilska och att jag lämnar ut honom.
Han tycker att han beter sig korrekt och varken ångrar eller har bett om förlåtelse eller ursäkt på lång, lång tid... Åratal... Så han står för det han gör, säger m.m. och därför ser jag inget fel i att förklara varför det skär sig mellan oss.

Men jag ber alla med samma namn om ursäkt och hoppas  att det här inte drabbar er. Kontakta mig isåfall så tar jag bort inläggen!!

Först pratade han vänskap...

...PRECIS SOM OM VI SKULLE KUNNA BLI "VÄNNER" SOM ALDRIG VARIT DET UNDER DE ÅR VI VARIT GIFTA OCH LEVT IHOP?

DET VAR EN UNDERLIG FÖRVÄNTAN HAN HADE.

NU VILL HAN VARKEN SE MIG ELLER PRATA MED MIG OCH DET KÄNNS SOM HELT NORMALT, FÖR DET HAR HAN SKRIKIT OCH GJORT KLART FÖR MIG 500 GÅNGER FÖRUT...

( Men nog är det underligt att det mest vansinniga alternativet ihop med aggressiva utbrott och hysteri är det mest naturliga och vänskap helt otänkbart?  Och detta från båda håll, bör tilläggas.)

Damir Filipovic - Favorit i repris

Nu klev du rakt ner i kärret din jävel! Igen!!

När du ska börja blanda dåtid med nutid och samtidigt ska försöka hålla dig förmer än mig, 

då trampar du ner dig i så'n skit som jag hållit mig för god att ens anklaga dig för!! 

Det har känts som ett lågvattenmärke under min värdighet.

Men nu klev du i själv! 

Du din jävla heroin-missbrukare som nästlade in dig hos mig och mina tre döttrar,

när vi bodde i en liten tvåa och jag jobbade arslet av mig för att få det att gå runt,

Du ska se till att hålla käften stängd hädanefter, för nu trampade du åt helvetet fel!

Inte någon vet vilken jävla gris du var!

Det är så'nt som kallas lojalitet. Att man står bakom den/dem man tycker om.

Oavsett väder och hur vinden än viner och det flyger smådjävlar i luften,

står man pall och backar upp dem man månar om. I mitt fall kommer lojalitet

före ärlighet, både då det gäller i lagens mening och andra situationer.

Du vet inte vad lojalitet är.

Du vet inte vad ärlighet är.

Så därmed tror jag inte att du vet inte vad kärlek är.

Du vet inte hur svek och brist på lojalitet från någon man förlitar sig på känns.

Så passa Dig jävligt noga vart du trampar...

Du gick på trampminor nu.

Du gick på minerad mark.

Men jag placerade inte ut minorna.

Det gjorde du själv från den dag vi möttes.

Du din jävla hors-pundare minns inte hälften av all skit du ställde till med.

Du placerade bara ut alla de där minorna som jag och mina tre små döttrar

fick anpassa våra liv efter. De märkte inte så mycket av vad som hände och 

det gjorde inte jag heller. 

Inte då.

Men nu vet jag.

Med tiden har jag förstått.

Men jag har varit lojal.

Jag har moraliska principer för hur lågt jag sparkar.

Jag sparkar av princip inte på någon som redan ligger.

Men det gör du.

Du har svikit mig om och om igen.

Du har ljugit så lögnerna snubblat på varandra när du pratat.

Du måste ha trott att du är förbannat slipad, där bakom det tjocka pannbenet.

Eller så trodde du att jag inte hade ett dugg bakom mitt...

Du hade fel - oavsett vad du trodde.

Hahahahaha!!!!

Du har lärt mig en enda jävla sak under de här 16 åren.

Jag har lärt mig enormt mycket, men inte utav dig - utan genom dig.

Kan du gissa vad det enda du lärt mig är?

Du har lärt mig som lämnade gymnasiet med en tvåa i betyg,

att huvudstaden i Portugal heter Lissabon.

Det har du lärt mig.

Du har lärt mig huvudstaden i Portugal.

Själv har jag lärt mig otroligt mycket under de här åren.

Den största lärdomen är den svåraste; att se upp och akta sig för människor som dig.

Ni sprider inget gott runt er, utan vill bara ha, vill bara illa, vill hämnas och jävlas...

Ni sprider trampminor som vi som lever med och runt er måste akta oss för.

Men hur vi än anstränger oss och låter all ork, all lust och energi gå åt till att akta oss,

så nog fan trampar vi på en och annan emellanåt och då jävlar smäller det!

Hårt och skoningslöst ska vi plattas till och mosas till vi knappt orkar resa oss.

Då ska vi hånas och idiotförklaras, bli kränkta och nedvärderade

-för då kanske vi råkar glömma vad det egentligen var som hände.

Men se dig för, gosse lilla...

Det har blivit många minor under 16 år och du har börjat glömma vart du lagt dem.

Tidigare har jag inte velat säga något. 

Jag har velat skydda från "något", både inför

mig och inför andra, men du behövde aldrig det där skyddet. Så nu får du ta konsekvenserna

av ditt handlande, dina lögner och så sakteliga även frukten av det du planterat.

Nu börjar minorna komma.

16 år tog det för dem.

Hur länge tror du att du kan lura din dotter?

Hur länge tog du avstånd från din idag vuxna son?

Hur länge tog det innan du försköt honom?

Och du tror att du kan kasta skit på mig?

Nu står du så djupt i skiten att jag inte ser dig längre.

Inte kan jag höra dig heller, för till och med din mun är full av skit.

Du står precis där du hör hemma din jävla skithög!

Du har trampat ner dig upp över öronen.

Tror du att det finns någon som vill hjälpa dig upp därifrån?

Upp från det där du själv försatt dig i, din falska, manipulative sate!!

Ibland underlättar andras ord

När jag inte finner de rätta orden eller det enkla svaret, då känns det skönt att finna dem någon annanstans.

De är inte exakt mina, men med så få ord ligger de nära och framförallt bekräftar de att det jag tänkt, känt eller tyckt inte är något underligt som bara finns i mitt huvud (som somliga vill få mig att tro!!).

IF YOU ARE STUPID - PLEASE LET ME BE! 

BECAUSE...

ONLY TWO THINGS FOR YOU TO REMEMBER; DON'T HURT OR USE ME!

BECAUSE IT MIGHT MAKE YOU GET TO KNOW A PART OF ME THAT YOU

DON'T WANT TO KNOW, BUT AT THAT TIME IT'S TOO LATE FOR YOU

TO CHOSE AND TOO LATE TO REMIND ME OF CONSEQUENCES. 

I AM ALREADY AWARE ABOUT THEM, BECAUSE YOU KNOW...

AND AT THIS POINT THERE WILL BE SOME REACTIONS, BUT THEY WHO KNOW ME, THEY KNOW WHAT TO TAKE SERIOUSLY WHILE SOME PEOPLE MIGHT FIND ME CRAZY AND THEN THERE IS ALWAYS THOSE WHO WILL HATE ME AND OTHER PEOPLE NO MATTER WHAT, AND TO ALL OF YOU:

HAVE A NICE DAY, BE KIND AND TREAT OTHERS WITH RESPECT

LET KARMA TAKE CARE OF THEM WHICH MISTREAT YOU

- CAUSE KARMA DO EXIST!!!

WHAT GOES AROUND COMES AROUND

He's one person in the morning and another in the evening

And if it only was me he fooled

But he does the same against our daughter...

She believes in those things he tells us about a vacation together

All the pictures he shows us... And she talks with me on the bus from school

The same night he hates me, never want to see me again and want to shoot my head of

And in the dark, maybe sleeping, maybe listening

Is our daughter 

And he thinks it's all about him?
Or sometimes all because of me...

Never understanding that it's all about her...

Han tror det handlar om honom

När han inte tror att det handlar om honom, då blir jag kallad egoist och beskylld för att bara tänka på mig själv, men han missar hela poängen i allt jag försöker säga genom att styra tillbaka varje ord till sig själv.

Det handlar inte om vare sig honom eller mig.

Det handlade om oss.

Nu handlar det om vår dotter!

Energi till att försöka vara elak och hämnas på honom?

Varför och till vilken nytta? Jag tänker inte så. Jag exploderar och efter det är

det borta. Hur skulle jag orka gå runt och tänka på honom och att vara

elak och hämnas? 

Varför skulle jag?

Det handlar om vår dotter, kära du...

Det handlar om henne!!

Det handlar inte om dig! 

Tyvärr... 

Du övergav "oss" för längesedan och nu är du rädd för att det ska bli hon och jag.

Att hon och jag ska bli ett "vi" där inte du finns med.

Desto mer kraft du lägger på att förhindra oss att få vara tillsammans,

desto mer bidrar du till att det kommer bli hon och jag - utan dig!

Tänk om du släppte tron på att solen kretsar runt dig ett tag och all rädsla för att 

tappa ansiktet och vad alla andra ska tro. 

Men det är ditt problem.

Mitt problem är annorlunda.

Det handlar om vår dotter.

Tårar av sorg

Orkar inte engagera eller bry mig om honom längre

Han blir allt konstigare och jag är inte utbildad att göra en bedömning

Men jag har fyra barn och ett brinnande intresse för psykologi och psykiatri

Så trots alla fel jag själv gjort har inte mycket passerat utan att granskas under lupp

Jag har stött och blött mina tankar, känslor och problem med ett otal professionella

Jag har pratat och skrivit, analyserat, frågat och läst och frågat och skrivit för att förstå

mig själv...

Men ingen bok har fram till denna dag enbart handlat om mig!

I min jakt på att förstå mig själv har jag fått med mig så mycket annat

Och nu bedömer jag att min dotter kommer få allvarliga men,

- om hon fortsätter leva enbart med sin pappa!

Jag hade fram till dagen före Nyårsafton gjort vad som helst för honom

Men när han gömmer telefonen för att jag inte ska kunna ringa min mamma

Och när han gömmer den trots att det gäller Jasmine...

...då gav jag upp och lägger krutet på henne!!

"No matter what I say or do

The message isn't getting through

And you're listening to the sound 

of my breaking heart"

Kontakt med båda föräldrarna är bra

Att få mig att umgås med min dotter i det hem jag lämnade för att skona henne

det känns mindre bra och rent utav helt tanklöst.

Jag hade ju försökt få kontaktförbud!!

Säger inte det ett dugg om hans och min relation?

Nu sitter hon ensam i soffan med sin ipad medan han sitter i köket upptagen i telefon

Hon törs inte berätta för honom det hon skriker till mig;

- DU ÄR SÅ TRÅKIG NÄR DU PRATAR I TELEFON!

Då pratar vi samtal på någon minut, eftersom jag undviker telefonsamtal och datorn

när hon är hos mig...

Här kommer allt ut som hon hållit inom sig och plötsligt glömmer jag allt jag läst

Jag låter henne hållas och iakttar mest. Och lyssnar... 

För hon har mycket att säga och berätta och fråga!

När hon är med mig.

Ibland blir det mer än jag orkar höra, lyssna på och ta in, men jag orkar...

Jag orkar. För jag måste orka...

Nu är jag snart slut.
Vet att jag måste orka, men snart tar jag slut.

Det här är Sverige 2015.

Karlstad Kommun ligger snart risigt till,

för när de tagit från mig allt har jag inget att förlora längre

Om inte något förändras inom de närmsta dagarna,

då kommer något att förändras...

Jag vet inte vad, när eller hur

Men om min dotter ska behöva spela teater för att få pappa på bra humör

Och om hon kissat ner sig "100 gånger" för hon blivit så rädd när han skrikit

Skrikit och frågat om hon är helt dum i huvet, eller?

Om Karlstad Kommun tycker att det här är okej

Då är nog toleransnivån så hög att jag kan göra mycket för att få en reaktion 

En reaktion på vad som är fel!!!

Gör han rätt?

Jag är inte det minsta förvånad över att han inte vill ha mig längre.

Det är mer de där patetiska och barnsligt överdrivna ursäkterna som retar mig.

Lögnerna och de påhittade historierna som på något sätt ska ursäkta hans beteende?

Vår dotter frågar när jag ska komma dit och sova.

Jag bad honom förklara varför, eftersom han kommer bli boven i dramat om jag

säger att det är pappa som inte vill att jag kommer dit mer.

Jag skrev det i ett sms.
Ett av de få sms jag skickat på länge. Mycket länge.

Han ringer tillbaka på en gång och säger att han inte känner sig som en bov?

Han känner sig inte som boven?

Jag bara trycker bort honom och inser att jag står inför ytterligare en helt galen

diskussion där han tappar tråden, gör egna tolkningar av så'nt jag aldrig sagt

och börjar skrika för att berättiga sitt beslut att ge upp vårt förhållande för gott.

Han behöver inte skrika.

Jag förstår.

Jag hör.

Men då jag ger ett förslag där syftet är att inte han ska framställas i dålig dager,

ringer han och är upprörd och säger att han inte känner sig som boven?

Var det någon som sa att han var det?

Det vänder sig i magen på mig, för jag kan inte avgöra om han är helt dum i huvet,

eller om han vill få mig att tro att han är det? För han missförstår allt som går att miss-

förstå och när han dessutom nyss sa till vår dotter att jag kunde komma dit till helgen och

äta middag, då lovade han i princip henne något som han inte ens frågat mig om ifall

jag vare sig vill eller har möjlighet till??

Jag vill inte hem till honom.

Jag vill aldrig mer hem till honom!

Aldrig mer...

Därför måste jag se till att få vår dotter hem till mig.
Hon vet hur vi brukar ha det här.
Hon är trygg och glad...

...och hon vet vad som är sant och vad som inte stämmer!

Oavsett vad hennes pappa lyckas få socialen att tro!

Hon vet!

Jag vill kräkas!

The båtten is nådd - igen

Genom åren har jag börjat inse att jag inte bara är en jävel på att simma i sjöar och öppna hav, utan jag har lärt mig att fridykning kanske vore något för mig som dras ned i helvetets djup gång på gång, men tar mig upp gång på gång och når ytan igen. Hade jag känt till de här förmågorna och ständiga utmaningarna som ung, då hade det aldrig blivit hästar och ridning utan simhopp istället! För hellre drar jag i skallen när jag ska göra någon så'n där volt från 10 meter då och då, än ligger med näsan precis över vattenytan hela tiden, utom när jag dras ned till det här bottenlösa, mörka djupet.

Pratade med min kusin och berättade vad mycket det är värt för någon att ha en som honom vid sin sida och hålla i handen när hela ens liv rasar. För skulle jag hamna i den situation som henne han ställer upp för oavsett vad, då finns det ingen som honom, utan som jag sa; "Hellre skulle jag springa ut på ett fält och klamra mig fast vid en elstolpe än förlita mig på någon bland mina "närmsta". 

Fick jag en sjukdomsdiagnos där jag fick veta hur länge jag i bästa respektive värsta fall hade kvar att leva, då skulle de hitta på egna diagnoser, ge mig honungsvatten och säga att jag överdrev och att så farligt kunde det väl inte vara? "Upp med dig! Duscha och gå en promenad så blir det bra!!" 

"Klipp dig och skaffa dig ett jobb..."

"Jasmine klarar sig vet du. Henne går det inte någon nöd på och det där att en av de andra döttrarna fått cancer - nej, det tror jag inte stämmer!"

Plötsligt känns det inte konstigt att jag undviker mammografi och cellprov från livmoderhalsen, för jag överlever längre ovetande och själv, än med en cancerdiagnos jag ska hantera helt ensam. 

The båtten is nådd - igen! Men nu vet jag att därifrån kan det bara gå uppåt. Uppåt mot ljuset... Om det inte blir som i "Det stora blå" och jag blir uppmött och hämtad av delfinhonor, för att aldrig lämna den mörka världen där nere.

MEN, inte den här gången! Den här gången ska jag ta mig upp, för jag har saker kvar jag måste göra innan jag överlämnar mig till detta helvete. Jag har mycket kvar att göra. Eller har jag det? Egentligen?

Sa tidigare idag att jag trodde att jag skulle ha en trygg ekonomi vid det här laget, för att kunna finnas till hands om mina döttrar behövde hjälp eller åtminstone för att efterlämna ett arv istället för brev från Kronofogden. Fast nu vet jag inte längre vad det skulle vara bra för? 

Min plan har länge varit att skriva en bok om mina erfarenheter genom livet och som medborgare i det som Arne Anka undrar om det är ett land eller ett skämt, men till vilken nytta? För att ge mina barn ett arv som har sitt ursprung i allt det där de tar avstånd från mig för? That makes no sense. Kan lika gärna... ge upp nästa gång. Vad kämpar jag för?

I am a paradox and so is she

Många har kallat mig komplicerad.
Själv känner jag mig inte komplicerad, utan snarare komplex.

Jag har många sidor och kan uttrycka mig motsägelsefullt ibland,

men jag vet exakt vart jag står och vad jag tycker, men vad jag

skulle göra i en ny och främmande situation, det vet jag inte.

Därför känns det skönt att vara en paradox;

att vara det motsägelsefulla som egentligen inte förväntas finnas,

men finns i mig.

Och många fler...

The Devil was once an angel

Then he became a sad and bitter man...
Is it possible to cheer him up?
Is it possible to make him an angel again by being nice and treat him right?

Tyckte den här texten var fin

Tro mig - Jag vet att du kommer skrika nej rakt ut, men om du gör det, då ljög du för mig hela tiden. Inte ett ord av allt du skrev och sa var sant om du säger att det inte skulle bekomma dig att se mig med en annan.

Men säg att du inte skulle bry dig om det, så provar vi. Inte för att testa dig, utan för att övertyga mig om att du aldrig var den rätte. Om du ljög under alla år så kan du väl göra mig den tjänsten? Att visa att du kan se mig med någon annan?