...PRECIS SOM OM VI SKULLE KUNNA BLI "VÄNNER" SOM ALDRIG VARIT DET UNDER DE ÅR VI VARIT GIFTA OCH LEVT IHOP?
DET VAR EN UNDERLIG FÖRVÄNTAN HAN HADE.
NU VILL HAN VARKEN SE MIG ELLER PRATA MED MIG OCH DET KÄNNS SOM HELT NORMALT, FÖR DET HAR HAN SKRIKIT OCH GJORT KLART FÖR MIG 500 GÅNGER FÖRUT...
( Men nog är det underligt att det mest vansinniga alternativet ihop med aggressiva utbrott och hysteri är det mest naturliga och vänskap helt otänkbart? Och detta från båda håll, bör tilläggas.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar