När han inte tror att det handlar om honom, då blir jag kallad egoist och beskylld för att bara tänka på mig själv, men han missar hela poängen i allt jag försöker säga genom att styra tillbaka varje ord till sig själv.
Det handlar inte om vare sig honom eller mig.
Det handlade om oss.
Nu handlar det om vår dotter!
Energi till att försöka vara elak och hämnas på honom?
Varför och till vilken nytta? Jag tänker inte så. Jag exploderar och efter det är
det borta. Hur skulle jag orka gå runt och tänka på honom och att vara
elak och hämnas?
Varför skulle jag?
Det handlar om vår dotter, kära du...
Det handlar om henne!!
Det handlar inte om dig!
Tyvärr...
Du övergav "oss" för längesedan och nu är du rädd för att det ska bli hon och jag.
Att hon och jag ska bli ett "vi" där inte du finns med.
Desto mer kraft du lägger på att förhindra oss att få vara tillsammans,
desto mer bidrar du till att det kommer bli hon och jag - utan dig!
Tänk om du släppte tron på att solen kretsar runt dig ett tag och all rädsla för att
tappa ansiktet och vad alla andra ska tro.
Men det är ditt problem.
Mitt problem är annorlunda.
Det handlar om vår dotter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar