Tårar av sorg

Orkar inte engagera eller bry mig om honom längre

Han blir allt konstigare och jag är inte utbildad att göra en bedömning

Men jag har fyra barn och ett brinnande intresse för psykologi och psykiatri

Så trots alla fel jag själv gjort har inte mycket passerat utan att granskas under lupp

Jag har stött och blött mina tankar, känslor och problem med ett otal professionella

Jag har pratat och skrivit, analyserat, frågat och läst och frågat och skrivit för att förstå

mig själv...

Men ingen bok har fram till denna dag enbart handlat om mig!

I min jakt på att förstå mig själv har jag fått med mig så mycket annat

Och nu bedömer jag att min dotter kommer få allvarliga men,

- om hon fortsätter leva enbart med sin pappa!

Jag hade fram till dagen före Nyårsafton gjort vad som helst för honom

Men när han gömmer telefonen för att jag inte ska kunna ringa min mamma

Och när han gömmer den trots att det gäller Jasmine...

...då gav jag upp och lägger krutet på henne!!

"No matter what I say or do

The message isn't getting through

And you're listening to the sound 

of my breaking heart"

Kontakt med båda föräldrarna är bra

Att få mig att umgås med min dotter i det hem jag lämnade för att skona henne

det känns mindre bra och rent utav helt tanklöst.

Jag hade ju försökt få kontaktförbud!!

Säger inte det ett dugg om hans och min relation?

Nu sitter hon ensam i soffan med sin ipad medan han sitter i köket upptagen i telefon

Hon törs inte berätta för honom det hon skriker till mig;

- DU ÄR SÅ TRÅKIG NÄR DU PRATAR I TELEFON!

Då pratar vi samtal på någon minut, eftersom jag undviker telefonsamtal och datorn

när hon är hos mig...

Här kommer allt ut som hon hållit inom sig och plötsligt glömmer jag allt jag läst

Jag låter henne hållas och iakttar mest. Och lyssnar... 

För hon har mycket att säga och berätta och fråga!

När hon är med mig.

Ibland blir det mer än jag orkar höra, lyssna på och ta in, men jag orkar...

Jag orkar. För jag måste orka...

Nu är jag snart slut.
Vet att jag måste orka, men snart tar jag slut.

Det här är Sverige 2015.

Karlstad Kommun ligger snart risigt till,

för när de tagit från mig allt har jag inget att förlora längre

Om inte något förändras inom de närmsta dagarna,

då kommer något att förändras...

Jag vet inte vad, när eller hur

Men om min dotter ska behöva spela teater för att få pappa på bra humör

Och om hon kissat ner sig "100 gånger" för hon blivit så rädd när han skrikit

Skrikit och frågat om hon är helt dum i huvet, eller?

Om Karlstad Kommun tycker att det här är okej

Då är nog toleransnivån så hög att jag kan göra mycket för att få en reaktion 

En reaktion på vad som är fel!!!