16 oktober 2014

Stöld av vitlök


Tänk vad dumt...
...när en karl hade fyllt en matkasse han handlat och den gick sönder,
då gick andra förbi, 
men inte jag!
Jag skulle naturligtvis hjälpa honom!


Han stod kvar inne i butiken då jag började hjälpa honom att plocka
upp allt som rasat ur den gamla kassen för att lägga i den nya och jag hann
ta en korg för att handla då jag upptäckte vad jag hade i handen;

MANNENS VITLÖK!!!

Så jag ropar till kassörskan och springer efter honom med kundkorgen på
armen efter att ha ropat:

"Gud!! Jag skulle hjälpa honom, men jag har hans vitlök i handen!!"

Så med kundkorgen på armen rusar jag ut ur butiken, 
springer efter honom och ropar;

"Hallå! Jag höll på att stjäla din vitlök!!!"

Nu sitter jag och skrattar åt vilken dramatik jag kan ställa till med för något som 
inte blev som det skulle. Tanken var god och jag är glad att de känner till mig i de
två närmsta butiker jag brukar handla i, för jag beter mig inte alltid som "normala
människor" gör. Fast tack och lov har de lärt känna mig och reagerar inte längre...

Den underbara personalen på butikerna alltså!

Mannen fick sin vitlök och jag begick ingen stöld.

Men nu kom jag att tänka på en annan rolig händelse som en tant gav mig ett gott
skratt åt, men det kommer i nästa blogginlägg.

Jag hoppas att den där vitlöken kommer väl till handa.


12 oktober 2014

Min blogg reser sig mot 3000

Siffran betyder egentligen ingenting. Jag hade fler läsare på Passagen...

Men just nu behöver jag bekräftelse, så du... Snälla! Bekräfta mig!!!

Inte för att jag vill



Det är många som drabbas av mina sms av "ordbajsande", men det är inte för att jag vill - utan för att jag måste! Det som finns i mitt huvud måste ut och det kan drabba vem som helst, så det är anledningen till att jag väljer att blogga istället.



SÅDÄRJA! kategori: DAGLIGT ORDBAJS



En mycket otrevlig bild av ordbajsande och min är inte fullt så dramatisk.
Men att skriva är inte alltid något jag vill utan något jag måste!!!

Så mina inlägg må se triviala och sakna betydelse för andra, men de är livsnödvändiga för mig!!!
Jag måste skriva - annars dör jag!!! 
Det är sant!

Därutav mina tidigare blogginlägg om Marquis de Sade.
Han var också tvungen... 
Till sin död var han tvungen.

Efter det gjorde de pengar av hans lidande.

Jag vill göra pengar av mitt lidande.
Inte för min skull.
Utan för att kunna lämna mina döttrar ett arv.

Ett arv i pengar.
För de förstår inget annat....




11 oktober 2014

Blir rörd av en kommentar


Snälla, go'a Margaretha har alltid trott på mig - och jag har alltid trott på det hon skrivit!

Margaretha har knuffat på mig under många år nu.
Väldigt många år faktiskt!
Hur många år?

Kanske sju eller åtta. Kanske fler än så...

Betänk då att jag och Margaretha aldrig har träffat varandra.
IRL!


Nu är jag trött och jag är hungrig och allt känns mest skrutt om jag ska vara ärlig. Men den där kommentaren från Margaretha - Oj vad den värmde! 

Hon har stöttat mig många gånger vid det här laget.
Mer än vad jag tror hon minns.

Det är det som är att ge på "riktigt"!
Att hon gett så mycket till mig som hon inte ens känner till!
Tack, underbara go'a du!

Tack Margaretha!
Jag tar till mig av allt du uttrycker!

(Men min psykiater avrådde mig från Lukas-evangeliet. 
Han ansåg mig vara för altruistisk redan och skrek inte rakt ut, men - nästan. 
Så Bibeln går det trögt med. 
Men jag hinner nog. 
Tids nog.)



10 oktober 2014

Det doftade höst ikväll



Det doftade höst ikväll
Det doftade av nedfallna löv på väg att bli mull...



Mull är vad vi alla skall bli en dag
En dag, en kväll, en morgon eller en natt...
Men det doftar gott om höstens gulnande löv

Jag räds inte döden
Jag räds inte mycket när allt kommer omkring

Men jag har en förhoppning
En förhoppning om vart jag vill bli funnen när jag är död

I en liten stuga vill jag bo
I en liten stuga med en katt och ett par äppelträd
Där vill jag bo när jag dör

Döden vet att jag inte är rädd för honom
Vi har sett varandra i vitögat många gånger
Aldrig att jag räds döden!

Det är livet som skrämmer mig!!

Men snälla liv...
Innan Döden får hämta mig
Kan du vara snäll och låta mig få bo i en så'n här stuga först?
Bara jag
Bara jag och min katt
Vi skall kratta höstlöv och plocka fallfrukt, förstår du
Och vi skall stapla ved inför vintern så vi slipper frysa

Men när jag krattat löven
Plockat fallfrukt och äpplen från grenen
Gjort äppelmos för flera år framåt
Staplat ved så vi klarar vintern
-katten och jag

Då Livet - Då kan du släppa mig
Då kan jag lägga mig på pinnsoffan i köket
Med katten på magen
Elden sprakandes i vedspisen

Och dö...

Men inte förrän dess!!!
Snälla Liv!
Släpp mig inte förrän den där hösten!
Släpp mig inte förrän jag känner den glädje jag kände 1999!
Minns du den Liv?
När jag vandrade i frostnupet gräs som solen gjorde till glimmande diamanter...
Minns du den där Novemberdagen?
Den där glädjen jag aldrig känt förut?

Snälla Liv!
Jag är inte rädd för döden.
Jag är rädd för dig!
Jag är så trött och ledsen att jag orkar inte mycket längre
Så därför, käraste Liv, låt mig få bo i min stuga
I min stuga med katten, ett äppelträd och en vedspis som knastrar
Sedan kan Döden komma när som helst!
Men inte förrän jag krattat, fyllt på med ved inför vintern
Och kokat sjuttioåtta burkar äppelmos - utifall någon skulle vilja ha...

När jag ligger där på kökssoffan med katten
- Då kan du lämna mig Liv!
Då kan du ge mig till Döden!
Men inte förrän dess...



Missförstådda genier - och jag





Jävla piss och skit!
Det är vad jag tänker och vad jag säger - just nu...


Oktoberbarn född på en fredag





Det kan hända att jag bara fått för mig att jag föddes på en fredag.
Jag kan ju inte direkt säga att jag minns just den dagen...

Men idag känner jag mig som vädret;

Inatt var det åska!
Sedan kom regnet...
På morgonen lite solsken.
Nu börjar himlen mörkna igen...

Och jag vill gråta...



02 oktober 2014

Sorg är en del av kärleken



... tagen ifrån: http://ninasskrivarlya.blogspot.se/2012/02/sorg.html

Oavsett hur många gånger jag hört honom snubbla fram på lögner,
drivit mig till vansinne med sin alltid närvarande antydan till att vara
förmer än andra och alla egoistiska handlingar så tycks jag aldrig 
vänja mig och lära mig att värja mig mot det.

Jag blir ledsen...
Gång på gång blir jag ledsen...
Jag gråter och snorar...
Lovar mig själv att det är sista gången nu...
Den sista gången innan nästa sista gång kommer...

Det är en väldigt enkelriktad kärlek.
Det är liksom aldrig sådär att han försöker trösta eller ge hopp,
så vad sjutton håller jag på med?

Det kanske beror på mig.
Inte det han gör, utan det jag känner.

"Man är inte det man gör, utan den man är"
"Det är de onda som skall belönas med gott, för de som gör gott blir redan belönade."
"Älska mig mest när jag förtjänar det som minst, för då behöver jag det som bäst."

Det är liksom sådär jag tänker.
Det kostar ju inget att älska. Det är gratis.
Det är himla fascinerande egentligen och något jag, tack och lov, upptäckte 
när jag födde mitt andra barn. Jag trodde inte kärleken skulle räcka! 

Kärleken räckte.
Den bara räcker och räcker...

Tårarna tar inte heller slut.
De rinner och rinner, men jag blir inte ens törstig.
Fast jag tror det går åt en hel del salt. För det är många tårar...




"Marquise de Sade" och jag




Marquis de Sade är ingen av mina vänner direkt. Inte ens en bekant, får jag väl erkänna.
Men ibland är det inte utan att jag efter att ha sett filmen "Quills" som jag tror att jag är den enda som 
förstår honom - och det helt utan att egentligen tänka på sadism och att den enes njutning måste komma
utifrån en annan människas smärta och lidande.


Eller hallå???
Ska jag vakna här? Det kanske vore på tiden?



Vad får JAG höra att jag är? Jo, masochist!
Vad säger aldrig HAN att han är? Jo, sadist!
I 16 år har jag alltså fått söka smärta och lidande, 
och vad är det man brukar säga - oavsett vad sadisten gör?

Masochisten plågas oavsett man ger den plåga och smärta eller inte?!
Men vem vill se någon lida och plågas?
Jo, sadisten... 

   


                                


Mitt förhållande till Marquis de Sade fick jag genom den helt fantastiska filmen "Quills", och... Vet du vad quills betyder? Fjäderpennor! 

Jag tänker inte på vare sig sex, sadism eller masochism när jag hör namnet Marquis de Sade! Jag tänker på den brinnande passion han hade för att uttrycka sina tankar och allt han bar inom sig, sjukt eller inte, så att han till sist...

SE FILMEN!!!


Det slog mig nu i denna sekund, att behovet av att få
uttrycka sig, t.ex. genom att skriva, det behovet blir till
tortyr då man inte får lov att ge uttryck för det!
ORDBAJSANDE, säger jag med flera, men inte desto mindre ett oerhört trängande behov!

Sadisten som kallar mig masochist, han hatar när jag skriver. 
Han ser ingen mening med det. 
Han protesterar och jag lyder och lider och låter bli. 
Men jag plågas ju för att jag förhindras. 
Alltså måste det vara han som finner njutning i att förbjuda mig? 

För jag vill ju skriva!
Jag MÅSTE skriva för att inte huvet ska spricka!!!

(ORDBAJSA - Eller kalla det vad du vill!)


                              SE FILMEN OCH SE VEM SOM LIDER I DEN!!!


Jag tänker inte vara så förmäten att jag kallar mitt bloggande för ett uttryckande av en konstform, men "måste man så måste man", som jag säger till min älskade unge när hon är kissnödig och måste kissa NU och just HÄR!

Otroligt bra film med fantastiska skådespelare. Blunda för vad han skriver och se behovet han har av att SKRIVA!!!
                                                    



                                     



                                       






           "Either kill me, or take me as I am, because 
                I'll be damned if I ever change..."
   


Är morsan i Norge?


Jag har fram till denna dag inte haft läsare i Norge.
Däremot förvånansvärt många från Bosnien Herzegovina...

Av hela mitt hjärta hoppas jag att det är anhöriga och vänner till Damir Filipovic som läser vad jag skriver och inte bara människor som söker efter att hans namne; en känd joddlare från bosnien där nere på Balkan.

Tänk att virka, som vi säger på svenska, det heter likadant på Norska som på bosniska!
Häckla!

Vad betyder häckla i Sverige?

Sug på den du...


Idag har jag ÖVERLEVT 44 år


Igår skulle jag bli "firad" av min yngsta dotter och hennes pappa, men det slutade
med lögner, anklagelser och med att jag fick åka därifrån.



Förr sa alltid Jasmine att hon skulle med då jag gick.
Nu får hon inte det längre. 

Jag vill kräkas, för igår bidrog jag till det i tron att jag kunde lita på hennes pappa.
Hur i helvet kan jag vara så korkad efter att ha blivit lurad gång på gång i över 16 år?

Jag vill bokstavligen kräkas!
Det vänder sig i magen och bredvid mig ligger det förbannade pappret från socialen som 
jag trodde att jag hade hans stöd om jag skrev på.

Vilket skämt!
Jag skrev på, men glömde bifoga den del där all idioti står nedskriven!
Så här bredvid ligger den text som jag "godkände" efter att ha ögnat igenom,
eftersom jag inte klarade att läsa alla de dumheter som står där. 
Jag trodde att jag kunde lita på honom?

Hallå???
Hur dum i huvudet är jag?
Kanske förtjänar jag allt det här?

Nej, det gör jag inte!!!

Jag må ha en naiv och på gränsen till dum tro på människans godhet och ärlighet,
men faktum är att den nästan alltid visat sig stämma och att de flesta går att lita på?!

Men min yngsta dotters far och de som drar till Norge, de kan man inte lita på.
Inte förresten de som drar från Norge heller - Eller vad säger du? Damir Filipovic?


En dag att undvika vansinne - Eller kanske inte?



Hur kunde jag vara så dum att jag litade på Damir och hans jävla "samarbete"? När i helvete ska jag lära mig? Kommer jag någonsin att lära mig? Antagligen inte. För det jag litar på är samtidigt det bästa för Jasmine... Älskade ungen min!!!

28 september 2014

Hoppfull



"Gör som grodan - Lev på hoppet!"


Pratade med en vän i telefon fram till alldeles nyligen som tyckte jag lät så
positiv och hoppfull. Det är ytterligare ett bevis på mitt livs ironi;
att jag som alltid trott att jag var pessimist har upptäckt att jag är allt
utom det! Somliga säger att realist och pessimist är samma sak, 
men de ljuger. Jag är optimist och realist och måste göra allt för
att tackla verkligheten och genomlida det outhärdliga gång på 
gång och det har gjort mig till den där grodan;

Grodan som lever på hoppet!!
Hoppet som skapar optimisten!!!


Folkhögskola - Något jag funderar på


Det här är min bild av en folkhögskola!


Jag har så länge velat plugga, men jag kan inte återuppta studier på Universitetet.
Tror jag... För jag har ärligt talat inte varit i kontakt med CSN.

Men i våras ramlade jag in på en avdelning på socialen av en slump då jag skulle
skriva ut mina förbannade kontoutdrag och där fick jag möta representanter från 
olika folkhögskolor. Jag fick veta att lån för att studera på folkhögskola inte räknas
lika som lån för Universitetsstudier. Nu känns det som om min tid är kommen och
jag vill till en Folkhögskola!!!

Jag vill fördjupa mig inom områden jag vet jag är bra på, tillsammans med människor
som vill samma sak. Inte samtyckande ja-sägare, utan människor med erfarenhet
och djup som vill ha frihet och finna kunskapen om hur de skall de finna sättet att nå
ut med sitt budskap. Den ivern om att nå ut och vilja berätta, avslöja och sätta alla
strålkastare på, det är den som förenar.

Dessutom vill jag härifrån.
Jag vill inte fly. Jag vill hitta hem.
Den här stan har inget att ge mig just nu.
Den kräver att jag gör som de tre killar i USA
som satt oskyldigt dömda fick göra för att bli fria;
Erkänna ett brott de aldrig begått!!

Den här stan kräver att jag erkänner mig vara idiot och galen, psykiskt sjuk
och misslyckad, men jag är inte det. Därför vill jag flytta ett tag. Jag vill komma
tillbaka och bevisa att de hade fel! Så jävla fel...





26 september 2014

Inga tårar än, för gråta är förbjudet




Man får inte gråta om man ska vara en bra förälder.
Alltså får man inte låta hjärtat tala, utan bära på den här
tunga, värkande och kvävande klumpen istället.

Det verkar så jävla dumt att jag fortfarande undrar
om de där på socialen röker på under kafferasterna....


Fy fan för Fitt-Frida






Här är jag kanske 22 år och alltså bara hälften så jävla dålig mamma som idag.
Det var ingen som upptäckte att jag var galen och var det en sorglig film så gråt
både jag och deras pappa, så det var liksom så...

Nu är jag förbjuden att visa känslor.
Därför har jag inte börjat gråta än...





Sörjer förlusten av fyra barn på fyra år - och de lever


Ni kommer inte att läsa det här
Det känns bra att skriva, just för
att ingen lyssnar på det jag vill säga

Jag älskar er fyra över allt som finns
Det är därför jag inte söker upp er
Utan respekterar att ni inte vill se mig

Ibland blir jag besviken över hur ni
beter er och har lust att ruska om er
Men tre av er är vuxna och har egen vilja

Ni vill inte...
Jag respekterar och accepterar motvilligt det.

Jag kommer alltid att Älska Er...
ALLTID!!!






Acceptera, Respektera, Uppskatta och framhäva det positiva?
När... Jo, jag kom på att det finns jättemånga som gör precis det.
Även om inte han som jag helst skulle önska gjorde det, gör det.
Skit samma! Det är han som förlorar det bästa han kunnat få...







Läser, minns och förfasas över hur allt gått...




(Gamla anteckningar från Facebook den 23 November 2010)


Blev hämtad av en sur Damir p.g.a. att Jasmine vaknade och han inte kunde eller ville trösta henne. Det är bättre att komma ut hit och hämta mig och säga att jag alltid sitter vid datorn. Jag sitter alltid och skickar sms också. För övrigt gör jag aldrig någonting.

Som en slags övning i en bok så läste jag om hur man skulle skriva ned allt ens man sagt om en på lappar som man skulle klistra upp på ett papper. Jag fyllde mååånga papper! Jag tog ner dem när Emelie skulle komma, men jag blev själv förvånad över hur mycket skit jag tagit emot under alla år. Ändå har jag säkert glömt det mesta, och när man blir kallad äcklig, då känns inte ful så farligt längre, så då räknas inte det som lika allvarligt. Och när äcklig går över till att vara den han önskar att han aldrig hade träffat, då känns inte äcklig heller så farligt längre...

Det här är en så'n sjuk process, och jag förtränger den dagligen för att klara utav den. Men som idag, när jag var på socialen och pratade, då kom så mycket upp och blev uppdagat på nytt, att jag bara grinade, och grinade och grinade. För när jag hör min egen röst berätta, eller ser hur andra reagerar, då inser jag plötsligt hur jag lever!

Jag har två andra "hem" att sova i. Men jag har en liten dotter också... Och för tillfället är inget av de andra ställena beboeliga, så jag får väl leva med klumpen i magen ett tag till.

Han är sanslös...

Nu ska jag försöka skicka kontoutdrag och se om det är HTML-fil, text-fil, CCS-fil, HTML och text-fil eller vad det är jag ska skicka. Jag har gjort det förut, men nu vill det inte längre.

Morgonen började ganska bra överhuvudtaget. Skulle sätta på mig en tröja som hängde på sängen, men skulle vända rätt den först. Den hamnade ut och in och bak och fram! Kaffemuggen jag skulle hämta, den glömde jag, och istället ställde jag in kaffekannan i köksskåpet, så att jag vill knyta fast allt i snören för att veta vart saker och ting finns, det kan inte vara svårt att förstå...

HATAR NÄR HAN GÖR SÅHÄR!!! Varför måste han vara elak jämt??? Tror han att det leder till att jag ska vilja stanna här?

Usch... Nu blev jag trött och tappade lusten. Ska se om jag kan skicka kontoutdragen, eller åtminstone skriva av mig någonstans på något sätt. Hade jag valmöjligheten skulle jag bli Hulken och bära mitt möblemang och allt annat till nya lägenheten senast imorgon. Men jag är inte Hulken. Jag är bara jag...









Jag är inte som alla andra, men det är inte de heller...

(Facebook Anteckningar den 18 November 2010)


Eventuellt är jag litet mer annorlunda än andra, fast jag vet inte om det beror på att jag släpper ut hela mig och ofta skiter i om andra tycker att jag är knäpp, eller om det beror på att jag bara verkar mer annorlunda för att andra kämpar så förtvivlat för att verka "normala"?!

Jag har från professionellt håll inom det här området fått höra att jag förmodligen hade varit ett s.k. original om det varit mer accepterat av samhället att vara det. Fast är vi inte alla original egentligen? Innerst inne? Och kanske är det bara i takt med att åren gått som jag allt mer har börjat strunta i om folk tror att jag är en total idiot?

Men jag har även förstått att det ibland kan ge oanade konsekvenser att vara som jag är bland folk som inte förstår sig på min humor eller känner mig. Att mina uttalanden kan misstolkas och att alla inte förstår när jag skämtar, överdriver eller skruvar till sanningen till ytterlighet, bara för att jag tycker att den är så förbannat sjuk att jag inte kan ta den på allvar. Men många andra tar den sjuka sanningen på allvar. Och samma människor tar mig på allvar när jag inte klarar att vara allvarlig längre...

Nej, jag är nog lite mindre som andra än de flesta är, men ev. kan det vara en motreaktion till att jag i så många år tog så fruktansvärt mycket hänsyn till andra och höll på att anpassa ihjäl mig, att det till slut nådde en kulmen där pendeln vände och gungade iväg åt andra hållet istället.

Att jag blivit mindre hänsynsfull betyder inte att jag blivit elakare. Åtminstone inte enbart elakare. Det innebär även att jag blivit snällare - även om det också uppfattas konstigt!

Häromveckan t.ex. kom en kille i tjugoårsåldern och satte sig bredvid mig på busshållplatsen, och han luktade så himla gott. Där borde jag kanske varit tyst, men jag valde att säga: "Gud, så gott du luktar!!" Han skrattade lite och sa tack, och sedan så sa vi inget mer.

Han hade lika gärna kunnat vara tjej, gammal eller en hund! Möter jag en fin hund så brukar jag inte prata med hunden i första hand, utan först med matte eller husse, men tycker jag att det är en extremt fin hund, då säger jag det. Går jag in i en butik och den som jobbar där har en jättefin frisyr - då säger jag det! Om två alkoholister står på gatan och käftas som småbarn - då säger jag det! Att vår Konsumbutik blivit förändrad till det bätttre av någon anledning - det har jag också sagt! Personangrepp försöker jag akta mig för och att ge sig på någons personlighet, det tycker jag för det mesta är fel.

För det finns en "regel" som jag har inom mig, även om jag inte alltid lyckas efterleva den, och den är:

"Man är den man är - Inte det man gör!"

Det man gör, det kan man göra annorlunda. Men den man är, den har man en mänsklig rätt till att få vara! Att göra dumt är inte detsamma som att vara dum! Att göra något snällt är inte detsamma som att vara snäll!

Vi är alla lika och olika på samma gång, och alla har rätt till att få vara sig själva, men det betyder inte att alla har rätt till att göra vad de vill gentemot sin omgivning! Det är så enkelt men samtidigt så komplicerat... Hur som helst har jag förstått att jag inte är som andra, och faktum är att jag genomskådat de flesta som tror sig vara som andra och sett att inte heller de egentligen är som någon annan.

Nog om detta! Åtminstone här och nu!




Ska jag äta skit för att sedan bajsa ut kärlek i form av hjärtan



Jag har inte hittat någon bok, och i och för sig inte letat heller, som beskriver min mamma.

Som igår kväll, när jag fått ta sju tusen ton med skit, (jo, jag vägde det faktiskt, och det var sju tusen ton!), och hon ser mig ligga och störtgrina i soffan, och går till attack hon med!!

Skulle inte en vanlig mamma, oavsett vad hon hade för åsikter innerst inne, automatiskt vilja trösta sitt barn? Och även om barnet, som i mitt fall, är vuxet, vilja ge det en kram?

Inte hon inte. Hon går till attack och öser kritik över mig tills jag mår ännu sämre, och då säger hon: "Nej, jag tror inte att jag kan göra någonting åt det här ändå, så vi åker nu!"

Tack så mycket för allt stöd mamma! Jag börjar faktiskt känna som min syster, att det är dags att börja kalla dig vid namn istället, för en mamma - det är du inte!


(Skrivet bland mina anteckningar på Facebook den 11 April 2011)






Kärlek ja...
Det vet somliga inte vad det är.
Stackars dem...





Medan Du skriker åt din kvinna,
finns det en man som önskar 

han kunde viska i hennes öron.




Medan Du förnedrar, kränker och förolämpar henne,

finns en man som vill påminna henne 

om hur vacker hon är.




Medan Du sårar henne, finns en man 

som önskade att han kunde ta bort 

hennes smärta.




Medan Du får henne att gråta, 

finns en man som vill skänka henne glädje.

Sätt inlägget här på väggen, 

om du är mot våld i hemmet och psykisk misshandel...





Jag är absolut ingen ängel
Jag har också slagits och sagt fula saker
Jag har skrikit och kastat saker

Men inte fan tycker jag att det var okej
Jag var dum i huvudet och gjorde fel
Man får helt enkelt inte göra så

Men mot mig får man det
Tycker somliga...

Men inte längre jag!! Ha!!!

Sänker mig inte så lågt lägre
Vägrar låta mig sänkas av någon
För jag är är större än så
Mer värdefull än så

Tycker endel...




Min mamma trodde jag åt Viagra


Här nedanför är en s.k. penis.
Viagra är något som främst de som har en penis tar.





Men det var inte nog med Viagra.
Jag köpte mediciner eller droger över internet också!

Det var igår som jag satt och läste mina gamla anteckningar
på Facebook som jag blev påmind om det absurda i alla hennes
jävla idéer. Som när hon gav mig en "jättebra och intressant tidning"
som jag minsann borde läsa. Den visade hur outbildade socionomer är!

Jag har pluggat mer än många tror faktiskt.
Jag har fått lära mig att läsa med ett öppet sinne och ta in information
utan att döma den, men jag såg ju för i helvete direkt att varenda artikel
hamnade om i princip samma sak?! Hade hon inte upptäckt det???

Tidningen hon ville att jag skulle läsa var från Scientologerna!!!
Den där tidningen som var så himla bra och som jag borde läsa
för att må bättre kunde lika gärna dragit in mig i en sekt!

Hon hade inte upptäckt det.

Värst av allt var att hon lånat den på sitt jobb då hon arbetade
på Forshaga kommun. Som socialsekretare!!!

Är det konstigt om socionomer är puckade i skallen när deras
arbetsgivare köper in tidningar från Scientologerna??? Och de har
uppenbarligen inte utbildats i att efter de läst något börja undra över
vem som skrivit, vad budskapet är eller vad syftet är!

Det har jag!

Och jag äter inte Viagra eller något jag beställt över internet, men
jag börjar undra om DU gör det - satkärring!!!



Tänker Frida Renhult?


Jag sitter här och är så chockad att tårarna inte ens kommer. Det som stod i den s.k. "Säkerhetsplan" som gäller min dotter, det är så bortom allt förnuft och så galet att jag funderar på att ta reda på vart hon utbildade sig. För endera så är utbildningen till socionom bristfällig och saknar många viktiga delar som en person som hanterar frågor gällande barn, föräldrar och barnens bästa borde kunna på såväl sina tio fingrar som sina tio tår. Hon är amatör. Jag har klargjort från början att jag anser att de är inkompetenta och saknar den erfarenhet personer med det yrket bör ha.

De har ett jävla skitjobb som måste vara bland de värsta man kan ha! Att sitta och försöka fatta rätt beslut för att inte barn skall komma till skada och även det har jag klargjort att jag aldrig i mitt liv skulle vilja ha ansvar för. Men med lite mer research hade bilden av den här situationen kunnat se helt annorlunda ut, men det fanns inget intresse för att se den.





Om Frida Renhult hade satt sig utanför sig själv och sin yrkesroll som paragrafryttare och livrädd att göra fel, då hade hon sett en mycket större och bättre bild av vad som egentligen skett under min dotters liv. Men Frida Renhult är feg.

Min mor är socionom. Vi diskuterade just hur i helvete man orkar arbeta som det för många år sedan. Vi kom fram till en gemensam slutsats; att de som sitter på t.ex avdelningen för ekonomiskt bistånd eller vart fan vad som helst där det finns paragrafer och lagar att stödja sig mot, de är fega! De törs inte ta ansvar och fatta egna beslut, utan de måste bli uppstyrda.

Då hade min "kära mor" som bidragit med sin del till det här helvetet slutat arbeta som socialsekreterare, för annars hade hon naturligtvis inte varit så klarsynt. Hon påstår att hon kontroller syn och risken för starr, men en människa som har ett sätt som hon att se på tillvaron, den behöver mer än glasögon! 

Ja, Frida Renhult... Vet du att du står som "Fitt-Frida" i min mobil? Sedan långt tillbaka... Jag anser att man inte ska använda det kvinnliga könet och dess olika namn i negativa, nedlåtande sammanhang, men "Fitt-Frida" blev det ändå.

För kallade man barnmorskan för "Fitt-moster", så det behöver inte vara så illa som det kan uppfattas. Jag tror inte att det finns ord för vad jag skulle vilja kalla dig.j

Men bara för att man förlorat ett slag betyder det inte att man förlorat kriget och kriget kommer att fortsätta! Det hade du kunnat undvika, men du tänker inte. Du är inte mogen för uppgiften lilla vän! Min dotter får sota för att du saknar kompetens och erfarenhet och intresse för att se hela bilden. Det är hon som får lida för ditt misstag, för hon förstår inte vad det är som du tycker är fel med "världens snällaste mamma"?

Och den bild som du har, den är "världens mest snedvridna bild" som du omöjligt kan anse är riktig. Du har gjort ett misstag. Gör man misstag kommer det att visa sig förr eller senare, så kom ihåg Jasmine! Hon kommer dyka upp någon gång, någonstans... Jag lovar det!

Trevlig helg Frida!!!

Måste anse mig psykiskt instabil



galen kaerring tokig hund rolig dekal som varnar foer bade galen hund ...


Nu har ju inte jag någon hund, utan en katt, men socialen anser mig vara så totalt dum
i huvudet att jag nog kan kalla min katt för en hund. Hur sjuka i huvudet är de?

För att få ha kontakt med min dotter måste jag skriva under en s.k. säkerhetsplan som 
totalt idiotförklarar mig! Jag tror att det är något jag måste finna mig i, men det är så
sjukt att jag kommer bli en GALEN KÄRRING!!!

Om min dotters pappa och min mamma är de som får mig att må dåligt, hur ska jag
då kunna må bra om jag måste vara i ständig kontakt med dem?

Om min dotter har en pappa som när jag ska hämta henne på skolan, ringer hela tiden
innan jag ska gå dit och förklarar att om jag mår dåligt så löser vi allt på ett annat sätt,
då börjar jag ju för fan tvivla på min egen förmåga, och det är ju det som han och min
mamma vill!!! Jag kan sätta allt och t.o.m. mer än det på att de vill se mig misslyckas,
för om allt går bra, då behöver jag inte dem!

Men för att få träffa min lilla gullunge måste jag säga att jag är dum i huvudet!

Ska jag finna mig i det???


25 september 2014

Du är värd något riktigt fint



Pinsamt lättköpt, men när det kom från Ellos, en liten tanke om 
att jag snart fyller år och får en present om jag gör en beställning...

...Det är klart som fan att jag köper något!!!

För jag vill vara värd något fint... Av en mascara och en BB-cream så
kanske jag åtminstone blir lite finare?

Tack Ellos!
Jag förstår att jag blir "lurad", men det gör ingenting.
Jag blev glad ändå!!!


23 september 2014

Samarbeta, samarbeta, samarbeta




I dessa tider då jag förväntas samarbeta bort mig själv, kändes det bra att se hur fler än jag har svårt att anpassa ihjäl mig...



Hockeysverige - för 1 dag sedan
Det går inte att samarbeta med en person som lägger sig i precis allt, säger Salo till ...
www.dn.se/nyheter/.../usa-kommer-att-tvingas-samarbeta-med-assad/

USA:s attack mot IS är troligen början på ett längre krig som kommer att tvinga Väst attsamarbeta med forna fiender. Att USA går till attack tillsammans med ...
sv.wikipedia.org/wiki/Samarbete

Samarbete är när flera personer, grupper, organisationer eller länder genomför arbetsuppgifter tillsammans.
sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=103&artikel=5964996

15 sep 2014 - Sverigedemokraterna går från noll till sex mandat i Stockholms stad. Men inget övrigt parti vill samarbeta med dem.
www.terapisnack.com/blog/index.../hur-vet-man-att-chefen-ar-psykopat/

21 nov 2009 - Psykopati finns i skärningspunkten mellan narcissistisk, borderline och ... deras ovillighet och oförmåga att samarbeta med andra, speciellt de ...