Mamma, du är en blomma...

Saknar mitt lilla pyrebarn och kom bara att tänka på det tillfälle då hon ville prata mer om pappa för hon var rädd för mardrömmar.

-Då pratar vi inte mer om honom, sa jag. Men lite nyfiken blir jag på vad du drömmer för mardrömmar om mig...

-Jag drömmer inga mardrömmar om dig mamma, för du är en blomma...

(Behöver jag ens nämna att efter det här samtalet som i verkligheten var mycket längre, och som jag ville att hon skulle få återberätta för en professionell person innan hon glömt eller jag omedvetet påverkat henne, då blev det drogtester för mig igen, och vad hon antytt och det som jag var orolig för, det hamnade långt bort i ett dammigt hörn. Fokus på mig och åter igen ett rent drogtest och ett bortglömt barn.)