Värme och kärlek som lever vidare

 Den här bilden påminner mig om min f.d. mans mormor.
Det gråa håret, det fårade rynkiga ansiktet och det alltid närvarande leendet

och generositeten. Har hon fyra äpplen så ger hon tre till någon som är hungrig.

Jag kommer förmodligen aldrig mer att få träffa denna underbara "nena"!
Hon har börjat bli gammal, minnet sviker och hon saknar knappast mig, 

men som minne av henne till hennes barnbarnsbarn, min dotter, 

så har hon skrivit ned en del av en vaggvisa på pärmen till ett fotoalbum.

Allt där nere är så bråttom.

Bråttom, bråttom, bråttom...

Haide, haide, haide...

Jag har inte bråttom.

Inte hon heller.

Och jag minns så väl hur min yngsta dotter tränade på att lära sig gå,

mellan "gammel-nena" och mig...

Bilden här ovan är inte den "rätta" gammel-nena,

men i de ljusblå ögonen och leendet så minns jag den nena

som skrev i albumet, pussade och kramade mig och var så glad

över sitt första barnbarnsbarn.

Jag älskar Dig!