Råkade se och nu är det avgörande slutet i rutan.
Har inte röstat sedan Patrik Sjöström var med. Jag är pinsamt svag för göteborgska. Som tur är så har jag en tjejkompis som kan ersätta honom.
Jag har ingen åsikt om resultatet eller vem som vinner.
Det som gjorde mig berörd var "Steffo" som skulle vilja tillägna hedern vid en ev. seger till sin pappa.
Jag undrar om jag någonsin haft en pappa. Men ett kan jag säga; att inte vore det vare sig min mamma eller pappa som jag skulle dela seger och heder med! Aldrig!!!
Däremot en förlust, den kan de få... För har jag blivit uppmuntrad, känt mig kravlöst älskad eller värdefull?
Nej, det har jag aldrig gjort. Inte förrän ni plus annat bagage försvunnit har jag börjat växa, så lyssna på Ikaros med Björn Afzelius och begrunda ert föräldraskap!
Själv är jag redo att göra det samma, men det är svårt när ingen ifrågasätter och kritiserar mig. Nu syftar jag på mina egna barn. Jag är gammal nog att ta den skit jag förtjänar, men ung nog att förändra mig så kör på, kör över mig och se vart det leder!
Ungar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar