Hur man putsar silver

OBS! 

HÄXAN METALLPUTS

Jag använder det till nysilver på egen risk. Eller silver, eller vad det nu är....

1. Skaka flaskan.

2. Stryk på Häxans Metallputs med en mjuk trasa.

3. Låt torka.

4. Polera med en mjuk trasa.

Jag brukar skratta åt dessa jävla silverskedar, för när allt är i disken, då måste vi äta med silverskedarna!

Nu har jag slarvat med disken av även dem, så de har blivit äckligt svarta. Jag vet inte om jag använder rätt produkt, för den rekommenderas inte till vare sig nysilver eller silver, men den funkar!

Men tack och lov att jag inte har mer att putsa än jag har, för inte är det roligt inte... Inte när jag putsar det jag ska, men när jag börjar putsa annat, då är det kul!!!

Gamla armband t.ex. De blir som nya!! De går mycket snabbare och lättare också. Nu ska jag fortsätta polera med mjuk trasa... och sjunga "i kungens stora slotts, stora, stora kök, där fanns en liten, liten, liten piga..."

En finne på G

"En finne"

En finne ger mig så många associationer att jag tappade bort

den där ömma punkten jag kände uppe på näsan.

Fullt medveten om att en finne kan innebära mer än att fem killar

som var något äldre än mig ställde sig på stadsbussen och riktade

all uppmärksamhet mot mig då en av dem högt och ljudligt sa:

"Kolla vilken finne den där tjejen har på kranen!"

Jag ville försvinna!

Jag inser med åren hur skamligt förskonad jag varit från mycket.

Som tonårsfinnar. 

Jag hade ingen besvärande acne som ung och jag har inte någon acne

nu som vuxen heller. Jo... En begynnande som värker på näsan, men 

aldrig kommer bryta ut. Jag har ingenting att gnälla över!

När jag skrev rubriken och om en finne på G då blev ämnet 

bara större och så omfattande att jag tappade fokus totalt.

Helt plötsligt blev en finne en fråga som spred sig.

En finne för mig kan innebära en livslång plåga för en annan.

En person från Finland och därmed en finne, fick mig att glida in

på finska krigstider, barn som togs om hand, finnar jag tyckt om och

plötsligt blev allt så jävla stort att min lilla ömma fläck på näsan blev

mer än lovligt löjlig. 

Ingenting är så svårt som man tror, 

och ingenting är så enkelt som andra säger...

Finska pinnar är en kaka.

(Tror jag. Om den inte är rasistisk numera, den med...)

Fredrik Reinfeldt och det sovande folket...

Jag utesluter citationstecken då jag faktiskt inte läst boken eller kan stå för att det som står ovan är sant.

Det är viktigt för mig med sanningen! 

Jag fixar sanningen! Men jag fixar inte lögner... Det är därför jag säger till min lill-tjej att jag inte är allergisk mot något - utom lögner! För då börjar det klia i hela kroppen och jag kan inte sitta still. 

Är det en sanning eller en lögn?

Det låter onekligen som en lögn, men faktum är att det är sant! JAG ÄR ALLERGISK MOT LÖGNER!

Här ovanför i det som anges vara ett citat ur Fredrik Reinfeldts bok känner jag förbryllad och och förvirrad.
Är Fredrik Reinfeldt så dum att han skriver något sådant här?

Och, vem är jag som missat att läsa boken? 

Hur ska jag kunna vara trovärdig i politiska och samhällsorienterade frågor då jag inte ens läst "boken" och än mindre "sett filmen"???

Nu är det dags! Bättre sent än aldrig och två veckor återstår fortfarande!! Jag vet vart jag står, men vet jag varför? 

Jag röstar grönt! Av vana och den politik jag läste in mig på för länge, länge sedan. Det är bekvämt - Men vad tar jag ställning för egentligen?

Vet du vad och varför?

Systembolaget, langning och fulla minderåriga

Jag har ett tydligt och klart minne av första tillfället jag drack alkohol.

Det var Valborgsmässoafton 1984.

Jag gick i sjunde klass och svepte en flaska La Garonne på 15 minuter.

Vi var flera underåriga och jag har inte en aning om vem som köpt ut.

Jag kan faktiskt inte ens säga om det var en dålig eller kanske t.o.m en bra

erfarenhet???

Vi satt i skogen uppe på ett berg, medvetna om att socialen var

ute och kunde komma när som helst! 

Plötsligt skrek någon att de kom och alla började springa!

Jag med.

Jag sprang.

Jag försökte springa!

Jag kunde inte springa, för den jävla mossbeklädda marken och stubbarna,

de flög upp och slog mig i ansiktet.

Marken reste sig och hindrade mig från att springa!

Men jag klarade mig!

Jag ansåg att jag klarade mig.

Jag var bland vänner.

Jag var med vänner.

Ingenting hände som gett mig traumatiska minnen.

Ingenting hände som inte hade kunnat hända om jag varit nykter.

Jag hade tur.

Det var 1984.

Jag hade inte ens fyllt 14 år.

Jag hade aldrig fått dricka hemma.

Det fanns inget att dricka hemma.

Ingen drack i mitt hem.

Ingen köpte ut som jag kände.

Men någon köpte ut.

Någon jag inte klandrar, för idag vet jag hur det kan gå till.

Idag vet jag hur snabbt en tjej på tretton och ett halvt kan svepa

en vinare.

Jag minns!

Därför är jag mot alkohol till ungdomar.

Jag hade tur!

Vad som helst hade kunnat hända mig.

Vad som helst kan hända någon annan!

Det hände inte mig, men det händer andra - hela tiden!

KÖP ALDRIG UT TILL MINDERÅRIGA!

Vill inte veta - Busy doin' nothin'

Jag älskar den här låten.
Jag är inte lat.
Jag vill göra rätt för mig.
MEN jag har blivit så gammal att jag vill göra det jag vill!!

Så jag vill egentligen inte läsa texten om den är ironisk och sparkar mig i arslet...

Busy doin' nothin'

BUSY DOIN' NOTHIN'                                                           

I am, not made for working overtime
And you know
Don't even like the nine to five
I wish all those lazy days were everyday
And you know
Wouldn't want it any other way
Although some might say
I throw life away
I just ain't got time to save
I might be insane
And I may complain
don't believe no pain no gain

I'm busy, busy, busy
Doing nothin' at all
I'm stressin' over nothing
Don't bother to call
I'm busy, busy, busy
Doing nothin' at all
Don't bother to call
I'm doing nothin' at all

Don't wanna work, work, work
I wanna make money while I sleep
Dont wanna work, work, work
I wanna make money while I dream

Don't wanna work, work, work
I wanna make money while I sleep
Dont wanna work, work, work
I wanna make money while I dream

I am, always almost there in five
And it's, always the night before deadlines
You know, don't bother calling before noon
Even when, you say later its still too soon
Although some might say
I throw life away
I just ain't got time to save
I might be insane
And I may complain
don't believe no pain no gain

I'm busy, busy, busy
Doing nothin' at all
I'm stressin' over nothing
Don't bother to call

I'm busy, busy, busy
Doing nothin' at all
Don't bother to call
I'm doing nothin' at all

Don't wanna work, work, work
I wanna make money while I sleep
Dont wanna work, work, work
I wanna make money while I dream

Don't wanna work, work, work
I wanna make money while I sleep
Dont wanna work, work, work
I wanna make money while I dream

You may, not approve of my lifestyle
And while, you working I´ll be living life
So you, can call me lazy if you like
Don't care, this is the story of my life

Cause  I'm busy, busy, busy
Doing nothin' at all
I'm stressin' over nothing
Don't bother to call

I'm busy, busy, busy
Doing nothin' at all
Don't bother to call
I'm doing nothin' at all

Don't wanna work, work, work
I wanna make money while I sleep
Dont wanna work, work, work
I wanna make money while I dream

Don't wanna work, work, work
I wanna make money while I sleep
Dont wanna work, work, work
Don´t wanna work

PUBLICERAD: 12 februari 2014 11:30

Vem fan kör bil full eller drogpåverkad?

Talar av egen erfarenhet och känner faktiskt INTE NÅGON som

skulle säga det motsatta!

Faktiskt så finns det människor som anser att man ska kunna få

köra bil efter efter ett glas vin eller två, men jag känner ingen.

Ändå umgicks jag i missbrukarkretsar under tre intensiva år, men

jag vet inte en missbrukare som i nyktert tillstånd tycker att det är

okej att köra bil onykter. Det är "Svensson" som vill kunna göra det!

Så vem fan är så jävla dum att den kör bil full eller drogpåverkad?

Den som är full och/eller drogpåverkad såklart!

Den som missbrukar och inte planerar sitt drickande!

Den som blivit av med körkortet p.g.a alkohol eller

drogmissbruk och behöver köra bil för att "uträtta

sina ärenden". För att sakna körkort innebär inte att

man inte kan köra bil! MEN att köra påverkad ska 

INGEN göra, så det gör bara den som är påverkad och

har försämrat omdöme!

Det är absolut ingenting jag försvarar på något sätt!

Jag har gjort det själv. Jag har fått böter, förlorat körkortet

och till slut blev jag kallad till rättegång.

Jag klarade inte att gå dit!

Skammen i nyktert tillstånd var så stor att jag inte kunde gå

och höra vad jag gjort mig skyldig till!

Det enda jag hade kunnat säga var att jag är en idiot!

Efter nästan 15 år utan körkort, och nästan 15 år med,

skulle jag idag i en nödsituation kunna sätta mig bakom 

ratten i en nödsituation - nykter!

För jag kan köra både motorcykel och bil.

Men jag skulle inte göra det utan körkort utan en allvarlig

anledning!

Bara i nödsituation.

Bara nykter.

Bara om ingen annan skulle kunna köra!

Men onykter och drogpåverkad sätter jag mig knappt i

en bil med en nykter förare, för jag vet vilka man möter...

Kör försiktigt!

Men tro inte att det är någon garanti!

Du kan möta någon som är lika omdömeslös som jag var.

Du kan möta någon som är ännu mer omdömeslös än vad jag var.

(Jo, de finns... Och de är fler än du tror!

Därför ska inte "Svensson" köra efter ett glas vin

eller två heller. För möter man fel bil, med fel förare,

då hjälper det inte att DU kör försiktigt! 

Ännu värre

är det efter de där oskyldiga vinglasen som bevisat påverkar

din körförmåga! Det finns inga skäl att ursäkta ett par glas vin

om det inte handlar om missbruk! Då förebygger man den

situationen! Man låter bli att dricka. Man tar taxi hem. Man

sover över... Men man tar inte bilen!!!)

DET ÄR FÖRE DET FÖRSTA GLASET DU

HAR FÖRSTÅND OCH OMDÖME ATT INTE KÖRA

EFTER ATT HA DRUCKIT!!!

Kaos är ett naturligt tillstånd

                                                            www.ungafakta.se

Sökte efter en bild för kaos.

Jag hamnade bland grekisk mytologi.

Där fick jag reda på den betydelse som ordet kaos hade då.

Då på de gamla grekernas tid...

Det betydde inte oordning.

Det betydde en gapande tomhet...

Jag som i princip levt hela mitt liv i kaos utan att reflektera,

utan att tänka på annat än den dåliga ordning jag haft, eller hur

dålig jag varit på att passa tider, passa bussar och annat,

jag kan nu i backspegeln faktiskt se att det kan faktiskt

vara så att de gamla grekernas betydelse på ordet kaos

inte motsäger den betydelse vi gett det nu, i modern tid.

I mitt liv står den ständiga kampen mellan två ytterligheter;

perfektion och total brist på allt vad perfektion heter.

"Allt som förtjänar att göras, det förtjänar att göras väl."

Men utan att bli för djup kan jag se hur kaos 

kan vara en gapande tomhet...

Hur perfektionen är ett sätt att försöka fylla

tomheten...

Perfektionen som aldrig går att uppnå,

blir anledningen till att jag förblir fjättrad i kaos!

Fjättrad i en gapande tomhet...

Demokrati och Värme

 
Bild: http://www.inreda.com/images/karlek-khaki-green-frame.JPG

Ibland får man vara glad över det lilla. Själv blev jag nyss glatt överraskad när de två s.k. etiketter jag använt mig av för att kategorisera mina inlägg visade sig vara demokrati och värme!!

Till skillnad mot förr har jag lagt ner målen om att rädda världen. Idag är jag glad om människor som kommer hem till mig vill stanna tills kaffet är urdrucket... Haha... För det har varit så mycket så länge att jag knappt står ut att vara här hemma själv. 

Men, om de som gnäller och klagar skulle inse vad det är jag vill ska råda i mitt hem, skulle det vara bland annat demokrati och värme! 

Jag är inte en diktator. Redan för 15 år sedan rådde demokrati i mitt hem. Då var det jag mot tre döttrar. Jag förlorade alltid! Inte för att de var fler, utan för att var och en av dem kunde driva sin personliga åsikt så effektivt att jag fick backa! 

Då jag och deras pappa separerade ville inte jag ha någon TV. Jag klarar mig utan TV. Även på den tiden då inga kanaler fanns på datorn.

Men mina döttrar protesterade vilt och inte genom att kasta sig på golvet och skrika, utan genom att argumentera för sin sak! Kanske var det mer av den stolthet jag kände över hur väl de kunde tala för sig, än av demokratiska skäl, som det ledde till en hyr-TV, men det var de värda!

Att demokrati och värme var de främst använda etiketterna var en högst oplanerad men inte helt oväntad upptäckt. Jag vill ha ett varmt hem där det råder demokrati. Jag blev faktiskt jätteglad! För att mitt hem är varmt och hjärtligt är en mycket finare komplimang i mina öron än att det är vackert och häpnadsväckande!

Varför ska jag visa här så småningom... För vackert är det inte! 

Underbart att vara kvinna

Det finns fler anledningar än jag kan ge uttryck för som gör att jag aldrig skulle vilja vara man. Men dessvärre gör den mest underbara och fantastiska anledningen även vissa "biverkningar" som jag gärna vore utan.

Idag kan en "man" föda barn och de kvinnor som känner att de fötts i en kropp som inte stämmer med deras själ och inre väsen göra könsbyte och det är bra. Själv har jag fötts som kvinna i en kvinnokropp och upplevt glädjen i att få föda barn och fått en respekt för min kropp som kan framkalla sådana mirakel.

Men idag, när jag är färdig med den biten kvarstår den del som aldrig tidigare varit så jobbig; mensen!

Den förvandlar mig till ett gråtande vrak och ett ilsket monster och jag väntar på nästa stadium; att få bli klimakteriekärring innan jag blir "normal". Fast just det där ordet normal skaver i munnen när jag använder det i detta sammanhang, för det är inget onormalt med kvinnliga hormoner och humörsvängningar. Det är så vi fungerar!

En del kommer lindrigare undan än andra, men ingen kommer leva sitt liv som kvinna opåverkad!

Oavsett om det gäller önskan att bli gravid, oönskade eller oväntade graviditeter, svåra menssmärtor eller kraftiga humörsvängningar och oro för kraftiga blödningar eller uteblivna menstruationer, så hör det liksom till. Det är inte onormalt. Men det kan vara förbannat jobbigt!!!

Själv har jag upptäckt hur personlighetsförändrad jag kan bli p.g.a allt som händer i min kropp och ska söka hjälp. Det funkar inte att sätta mig bakom stängda dörrar för att inte riskera hamna i slagsmål eller skälla ut människor som inte förtjänar det. Eller skälla ut dem som förtjänar det, men i överkant...

Det är underbart och fantastiskt att vara kvinna nästan jämt.

Jimmie Åkesson - Jag tog risken!

Fotograf okänd, men kan gå att finna genom att söka på bilden.

När jag sökte på "Jimmie Åkesson" och Bilder fann jag många nidbilder och annat jag hade kunnat välja, men jag valde den här. Det kändes som falurött och ett gammalt fönster i bakgrunden är det som han vill förknippas med. (Men något jag själv direkt tänkte på, det var att han är lite "mulligare" på den här bilden än de aktuella. Har han bantat eller är det tuffare än han tänkt sig?)

Jag tog risken! Jag öppnade kuvertet!

"Vi behöver inga PR-konsulter, reklambyråer eller köpta experter för att formulera en politiskt korrekt politik som går hem med i media."

Jo, Jimmie! Ni behöver hjälp. Ni kan inte benämna ett öppnande av ert kuvert som ett risktagande! 

Jag lämnade gratis råd till en trafikskola, men inte till er. Tyvärr. 

• En ansvarsfull indvandrings- och flyktingpolitik
• En trygg och rättvis ålderdom
• En politik för hårdare straff
• En politik för riktiga jobb

Att hjälpa flyktingar i deras närområden, det låter onekligen som ett ganska motsägelsefullt förslag för att förhindra flyktingar att komma till Sverige. Själva problemet då man flyr från sitt land är ju att man inte kan stanna där. Om man inte vill riskera att man själv samt ens familj blir dödade, för då söker man väl tryggheten så nära som möjligt.

Jag talade med en kvinna från Irak som flydde upp i bergen 1991 och det är dit människor flyr även idag. Hade det varit en bra lösning hade hon väl bott där i bergen än idag, "För även den som är född vid Helvetets Port, längtar stundom till sin födelseort", för människor flyr inte för att det är så jävla kul! 

Det jag idag tog risken att läsa, det övertygade mig inte och fick mig inte att samtycka. Isåfall hade jag inte varit jag, utan en mycket mindre vidsynt, öppen, erfaren och vetgirig och intresserad människa. Det är det som skrämmer mig då t.ex Novus gör undersökningar och förutspår valresultat; är en så stor del av oss svenska medborgare så korkade och lättlurade? Så indoktrinerade och i avsaknad av egna tankar och egen intelligens att så många köper det här? 

Eller är det jag som är så extremt intelligent att jag inte förstår enkla lösningar? Det kan vara så... Jag har en tendens att överanalysera saker och ting. SD kanske är för primitiva för min intelligens och mitt intellekt? 

Mycket intressant. Hade aldrig anat att min intelligens var så hög och bred att jag inte förstår det enkla. 

Blir Fan religiös då han blir gammal?

"När fan blir gammal blir han religiös"

Om man tittar på bilden här ovan verkar det ju logiskt; att fan blir religiös då han blir gammal alltså. För Jesus blir ju liksom inte äldre, så om de ska bryta arm lär ju utgången vara klar på förhand och det vore ju dumt att fortsätta slåss mot något man ändå inte kan vinna över. Eller?

Kan det vara tvärtom också? Att den som hela sitt liv har kämpat för allas lika rättigheter, rättvisa löner, bra arbetsmiljö, säker arbetsmiljö, fackliga rättigheter, längre semester och 40 timmars arbetsvecka, till slut ger blanka fan i allt och chansar genom att bara tänka på sig själv där på äldre dar? 

Återigen har jag Sverigedemokraterna i tankarna och undrar uppriktigt vilka som väljer att rösta på dem?

Jag hör till den skara som anser att bidrag till politiska partier ska vara offentliga. Det beror förmodligen på min grundinställning att en åsikt utan namn inte räknas. Av samma anledning undrar jag varför människor är så hemliga om sin politiska ståndpunkt? 

Men å andra sidan anser jag det vara en mänsklighet att få rösta och vara anonym. Om vi nu är det... Anonyma då vi går bakom det där skynket alltså. Anonyma då det gäller våra åsikter överlag. Anonyma då det sägs att varje mobilsamtal spelas in?

Jag har inte läst boken "1984" av George Orwell, men det är något jag ska ta mig tid till under hösten. För 30 år senare lever vi onekligen i ett samhälle där Storebror inte bara ser oss, utan hör oss, läser det vi skriver och det mest säkra sättet att kommunicera är genom rekommenderade brev. Om nu ens de är säkra?

Människor törs inte stå för sina åsikter. Uppenbarligen har närmare 10% åsikter som överensstämmer med Sverigedemokraterna, men inte skulle var tionde person jag frågar erkänna det. (Det blir felaktigt statistiskt. Jag är medveten om det.)

Därför undrar jag vilka som röstar på dem. 

Är det de gamla som sett ett Sverige i förändring och efter ett liv där de satsat allt, inte får något tillbaka och inte heller har något att förlora? Deras framtid ligger bakom dem.

Är det de missnöjda som vill lägga skulden på andra för att deras liv inte blev som de tänkt? Det är tufft att ta på sig skulden själv. Tro mig, jag försöker ständigt att förklara utan att försvara, de dåliga val jag själv gjort under mitt liv. För så länge ingen man är ensam ö, påverkas vi av andra och det inte alltid till vår fördel. Men vem och vilka beror det på? Egentligen.

USA leder över Sverige?!

Det här känns lite pinsamt.

Bland mina läsare finns fler från USA än från Sverige.

Jag som egentligen är ganska USA-fientlig undrar varför?

Beror det på vart servrar ligger?

Hade det inte varit för att jag gillar Barack Obama hade jag nog

nästan känt mig förolämpad, för det finns mycket inom amerikansk

politik jag inte tycker om. Jag slickar ingens arsle utan säger och 

skriver det jag tycker, men det här förbryllar mig.

Läsare från BiH får mig inte att undra.

Det är från Bosnien mitt efternamn kommer.

Polen förundrar mig något enormt!

Men tack Polen!!!

Tack alla Amerikaner som finner min blogg av någon anledning,

för trots allt har Sverige många invånare som söker sig till just

USA än idag så kanske är det inte så konstigt?

Jag är löjligt stolt över Fredrik som är mäklare i NY och 

oerhört framgångsrik - för att han är svensk från början...

Fredrik är en utvandrare.

Fredrik är en invandrare.

Fredrik har tagit sig upp från bögporr till toppen av mäklarbranschen.

JAG ÄR STOLT ÖVER FREDRIK.

JAG ÄR STOLT ÖVER ATT HAN STÅR FÖR VEM HAN ÄR!

JAG ÄR STOLT ÖVER SVERIGE!

JAG ÄR STOLT ÖVER UTVANDRADE SVENSKAR SOM 

BLIVIT INVANDRARE...

Jag är en stolt svensk - Därför ogillar jag Sverigedemokraterna

"Risken är stor att du håller med oss..."

"Risken är stor att du håller med oss..."

Den risken tycker Jimmie Åkesson att man ska ta. Man ska ta den risken genom att läsa om vad Sverigedemokraterna vill.

För 15 år fick jag frågan om jag någonsin provat droger.
- Nej, jag har aldrig tagit någonting överhuvudtaget.
- Bra! Prova aldrig heller, för risken finns att du tycker så mycket om det att du inte kan sluta!

Vari ligger likheten? Eller skillnaden om man så vill.

1. Användandet av ordet risk 
2. Ärlighet
3. Uppmaningen av att ta en risk alternativt att undvika den

Först vill jag hedra den person som var ärlig, använde ordet risk i dess rätta mening och avrådde mig från att ta droger utan att moralisera eller döma, utan genom egna erfarenheter och sitt eget liv, genom att se sina vänners olika vägar och mycket annat.

Tack "Pelle Punk"!!! Jag vet att du visste hur mycket jag tyckte om dig och våra små samtal! Dina ord just då det gäller droger kommer jag aldrig glömma, för den ärligheten har jag aldrig stött på. Du hade det inte helt lätt  i livet, så jag hoppas du vilar i frid...

Kram!

Men Jimmie Åkesson? Han skriver under och uppmanar mig till att ta en risk?

"Utmana dig själv och läs om vad vi vill. Risken är stor att du håller med oss..."

Tänk om "Pelle Punk" hade sagt: "Utmana dig själv och testa det jag har gjort. Risken är stor att du kommer gilla det och fortsätta..."

Nej tack Jimmie! Jag tar inte risken! Mina vänner ber mig avstå från risktaganden och du uppmanar mig till att ta en?!

Jag ska öppna kuvertet och läsa för att inte få höra att jag dömt ut något jag inte känner till!

Jag ska läsa det på samma sätt som jag som naiv tonåring, vilket var längesedan, trodde att man var tvungen att testa droger för att vara emot dem!

Jag var ung och dum och hade ingen rösträtt då.

Men Jimmie Åkesson uppmanar mig till att ta en risk som påminner om en inbjudan till att prova droger, med argumentet att jag kanske kommer att tycka som honom?!

Dra åt helvete Jimmie Åkesson! Den idag avlidne "Pelle Punk" hade allt som du inte har!! Han hade kunnat lära dig mycket om livet och verkligheten!

Det blir bara värre

Det blir bara värre, så nu drar jag.

Mer svårläst.

Knasiga färger.

Inget når fram, för inget går att läsa.

Jävla sjutton gubbar!!!

Överbevisa mina döttrar

En kvinna har en vetskap som en man endast i ett fåtal fall kan ha; vi vet hur många barn vi fött och om det varit en flicka eller en pojke.

När jag nu sitter här och försöker göra något jag inte vet om jag klarar, då kommer känslan av att jag vill visa mina döttrar att jag kan klara mer än de tror.

De är i olika åldrar, men den gemensamma nämnaren är misstron på mig och vad jag klarar!

Jag är kvinna. Jag har döttrar. Jag vill visa mina döttrar att en kvinna kan.

En kvinna kan. Jag är en kvinna och jag kan!

Jag är dålig på mycket, men just nu försöker jag lära mig att ge min blogg ett något snyggare utseende än tidigare. Om jag lyckas, då kan jag kanske övertyga min yngsta dotter om att jag kan arbeta trots att jag inte har några pengar. Det kan låta skrämmande, men faktum är att jag inte kan köpa pengar på ICA.

Däremot kan jag försöka skapa en framgångsrik blogg, där många besökare kommer att klicka på många annonser (som jag blivit beviljad) och därmed kommer ge mig de pengar jag behöver för att arbeta. Enligt henne...

Hur sjutton tänker hon egentligen när hon påstår att jag inte har råd att arbeta?

Just nu har hon mycket annat i sitt huvud, men jag ska fråga henne längre fram! Och då hoppas jag att jag lyckats få till den här bloggen och börjat tjäna de pengar jag behöver för att börja arbeta. Vilket jag hoppas innebär ett arbete där jag får skriva.

Alla dessa "borde"

Alla dessa borde vi slänger oss med är grammatiska fel.

"Borde" är imperfekt vilket betyder att ordet antyder på något som redan skett.

"Jag borde städa nu, men jag skriver på min blogg istället."

FEL!

Det här är inte ett boktips.

Den bok jag valde vet jag ärligt talat ingenting om.

Däremot är det aldrig fel att skaffa sig kunskap om oväntade

situationer. För oavsett om det gäller livräddning eller ett förhör

kommer de aldrig när du har tid att sätta dig in hur och vad du ska

göra! Det borde du ha satt dig in i tidigare!

Idag bör du ta tag i mycket,

för det kan hända att du kommer att ångra att

du aldrig gjorde det där du borde ha gjort en dag.

Idag bör jag göra det jag tänkt!

Igår borde jag ha gjort det, men prioriterade annat.

Du kan aldrig göra det där du borde,

för den tiden är förbi...

Duck-lips

Någon gjorde mig just lite ledsen.

Jag såg någon som är vacker men inte själv ansåg att hon dög.

Det är hennes bild av sig själv som gäller för henne såklart,

men jag önskar att hon såg det jag ser!

Hon hade varit minst lika vacker utan de där läpparna.
Kanske hade hennes stora kärlek kysst henne oftare då?

Hur känns de där läpparna att kyssa?

Försök att överlista lagen

Där jag fann den här bilden hävdades det att det finns undantag. 

Jag började undra om "Murphys Law" egentligen är en annan lag än den om alltings djävlighet? 

Eller är det jag som egentligen misstolkat och litar på en annan lag jag inte kan namnet på?

Jag tror att Murphys lag egentligen inte är Lagen om alltings djävlighet.

I förrgår använde jag min bankdosa. Igår fann jag den inte. Det här har hänt tidigare, så jag vet redan att om jag nu tar mig till min bank och hämtar ut en ny, då kommer det första jag ser när jag kommer hem - den borttappade bankdosan!

Som tur är kan jag då lämna tillbaka den jag "tappat bort",  men den här gången tänker jag inte låta mig luras utan fortsätta leta! Om Murphys lag har undantag, då bör jag kunna finna min bankdosa utan att hämta ut en ny! Det måste gå. För jag vet ju att den finns här. Jag vet bara inte på vilken plats. Inte förrän jag kommer hem och hämtat ut en annan...

Vem tar vem?

Vem tar vem?

Utgången ter sig ju ganska klar, eller?

Eller kan de där till synes tunna benen bryta sönder

käken på sin motståndare?

Fågeln kan ju trots allt flyga och ligger inte gömd i dyigt vatten...

Måste jag ha pengar för att arbeta?

Som fortsättning på den tanke min dotter hade igår när jag satt här och bloggade och drömde om ett liv där jag kunde jag försörja mig på mitt skrivande, börjar jag undra om hon var rätt ute?

Jag har blivit beviljad reklam och annonser på min blogg, men trots att jag faktiskt emellanåt funderat på att bli jurist orkar jag aldrig läsa det finstilta...

Så när jag nyss tittade närmare på min framtida inkomst som bloggare, (byggt på ett år där jag i princip varit inaktiv), kommer jag att tjäna 0,00 kronor! 

Måste jag vara rik för att kunna arbeta?

(Med något jag tycker om...)

Valtal, politiker, motdemonstranter och - Idioter?

                                                                                     Bild: svt.se

Måste till en början erkänna att jag inte försökt få reda på några belopp då det gäller kostnaderna av den arbetsinsats som krävs av samhället då det gäller den rigorösa bevakning, det skydd och alla övriga belopp som tillhör det pris vi får betala för att leva i en demokrati.

Inte heller vet jag om det är hönan eller ägget som orsakar dessa kostnader, eller om det kanske t.o.m i slutändan är något positivt som sätter Sveriges ekonomi i rullning genom arbetstillfällen inom alla möjliga instanser.

Rätten till att få uttrycka sin åsikt är ovärderlig.

Rätten till demonstrationer är ovärderlig.

Men så finns det ju somliga som gärna använder sig av de rättigheterna men inte vill dela med sig av den.

När "somliga" vill uttrycka sin åsikt vill "andra" tysta dem. Men betyder det att de där åsikterna försvinner? Eller bidrar det till det motsatta; att de som vänder kappan efter vinden och inte vet vilket ben de ska stå på, känner sympati då de ser i alla medier hur vissa åsikter motarbetas?

Svaren sitter inte jag på, utan bara på ett oändligt antal frågor och funderingar.

När t.ex kostnaderna för "importerad arbetslöshet" tas upp, kan jag inte låta bli att undra hur många arbetslösa man kan försörja på de pengar som läggs ned på kartläggning, bevakning, skydd, polisinsatser m.m. 

Eller ska man vända på allt och lägga skulden på de "motdemonstranter" och andra motståndare som deltar till att utgöra den väntade faran och hotet och tro att man kan tiga ihjäl de åsikter man tycker illa om och vägrar acceptera?

Kanske ska ingen skuldbeläggas överhuvudtaget?

Vore inte det mest demokratiska att låta alla ha sin åsikt ifred och hoppas att vi har den intelligens som krävs för att för att skapa sin egen uppfattning?

Har svenska människor den kunskap, det intresse, den empati, de insikter i världsfrågor som miljö, krig, religioner, kulturer och annat som på ett eller annat sätt drabbar oss alla till slut. Finns intresset och lusten att söka tillräckligt med information för att skapa sig en egen uppfattning och sin egen åsikt?

Jag tror inte att majoriteten av oss har det!

Allt förändras så snabbt och jag kan själv se skillnaden från när jag var liten och hur det ser ut idag. När jag gick i skolan gavs vi en "sann kunskap", medan barnen av idag lär sig att "söka efter information" om ett ämne. För det finns inte mycket som inte är under en ständig förändring och utveckling. Så där är kanske mina bortglömda geografilektioner så mycket att sakna och sörja, för allting förändras.

Klarar vi svenskar att skapa oss en personligt uppbyggd åsikt?

Kan vi se en större bild än den information vi tilldelas? För information är information - Inte fakta!

Är det bra att protestera eller kan man tiga ihjäl det man ogillar? När små barn säger något fult för att få en reaktion, är det klokaste att ignorera det. Är vi som små barn?

Som det sista jag säger i det här inlägget, undrar jag hur blonda, blåögda svenskar kan lita på en brunögd kille som ogillar invandrare och asylsökande? Är inte det som att tro på Moderaterna som ett arbetarparti eller tro att det är Jultomten som kommer med julklapparna? 

Kom ihåg mig den dag jag står där någonstans och anser att jag vet och har rätt, och ifrågasätt mig! Fråga vad jag tjänar och varför jag valde att bli politiker! För själv undrar jag varför jag ens har den tanken i huvudet; att ge mig in politiken?

FÖR VAD KOSTAR DET EGENTLIGEN ATT LEVA I EN DEMOKRATI OCH VEM OCH VAD ÄR DET SOM KOSTAR? DE SOM ÄR FÖR, ELLER DE SOM ÄR EMOT?

Barnen av idag och dagens pengar

Min yngsta dotter förklarade just för mig att jag inte har råd att arbeta eftersom jag inte har några pengar?!

Nu är hon ju inte så gammal och uppväxt i en helt annan tid än mig. Jag hör ju till de åldrade som växte upp med 5-öringens och bankböckernas tid och jag undrar verkligen om det är jag som är gammal eller om det inte gav en bättre uppfattning om pengar och dess värde; att ha dem i handen?

Min dotter ser mig och pappa i mataffären, där vi ibland höjer upp för att få ut kontanter. Hon tror då att vi köper pengar i affären.

Jag har fått kritik för att jag upplyst henne om att vi två har begränsat med pengar varje månad och är tvungna att välja vad som är viktigast, nödvändigt och vilka nöjen som ska prioriteras. Jag förstår inte problemet? Vari ligger faran med att upplysa henne om att en tidning hon vill ha kostar lika mycket som fyra liter mjölk? Eller att hon får välja mellan tidningen och två mjukglassar? För det handlar inte om att hon ska känna skuld för sin tidning, utan att man inte kan köpa allt man vill ha. I synnerhet eftersom det inte går att köpa pengar i affären. 

Hur ska de barn som växer upp idag få begrepp om pengar? Inte ens på dagis hade de låtsaspengar då de lekte affär, utan allt var gratis?! Idag lever vi dessutom i ett konsumtionssamhälle som inte alls liknar den tid jag växte upp i. Många människor identifierar sig med det de kan visa upp för omgivningen, vänner och nära och kära. Köper en villaägare en robotgräsklippare, då hänger de andra på. Köper någon senaste mobilen, då ska de andra ha en likadan.

Min lilla dotter är en självständig liten fröken och tur är väl det, för när hon fick med sig en gammal mobil, (som faktisk inte är så gammal och trots allt fungerar för samtal och sms), då trodde en kille på skolan att det var en låtsastelefon.

-Säg att det är en jättegammal mobil, sa jag. Säg att den är ända från dinosauriernas tid!!

Fast man får inte ljuga. 

Men måste barn som är i lågstadieålder ha den senaste modellen på sin mobil? Behöver de mobil överhuvud taget? Och om jag nu inte får vara ärlig och säga att vi (d.v.s jag) inte har råd att köpa en ny mobil, i synnerhet så länge jag går runt med en mycket enkel och billig variant själv, då får jag väl helt enkelt göra hennes mobil märkvärdig genom att överdriva åldern.

I synnerhet eftersom hon anser att jag inte har råd att jobba och så länge hon tror man köper pengar i affären.

För fy katten och skäms på mig om jag berättar att vi inte har råd att köpa allt utan får prioritera! Det kommer uppenbarligen ge henne men för livet. Säger de som aldrig stoppat 5-öringar och 10-öringar i en spargris...

Tid att få vara kreativ

Övertygad om att alla människor är kreativa varelser med ett behov att få ge uttryck för sin kreativitet, tycker jag att det är synd att den inte tillåts få större utrymme och den respekt den förtjänar. 

Att avsätta tid för fysisk aktivitet är det idag ingen som ifrågasätter, men att avsätta tid för att vara kreativ - är det accepterat? 

Jag vet många som ansetts egoistiska, löjliga och blivit både hånade och ifrågasatta när de avsatt tid och pengar på något som varit viktigt för dem, men helt onödigt och värdelöst av familj och omgivning. Varför är det så?

Först om den når uppskattning hos andra eller blir kommersiell och ekonomiskt lönsam, blir den skapande processen någonting det är acceptabelt att avsätta tid för. 

Men ingen hamnar bland de främsta och högst betalade utan att från början ha funnit sitt eget sätt att ge sin kreativitet utlopp på det sätt den vill uttrycka sig med. Att dessutom sätta det kravet på sin kreativitet, att den är tvungen att accepteras av andra, det kommer bara kväva den och skapa något konstlat och anpassat.  

I boken "Vad är konst?" av Ernst Billgren får man oväntade svar på vanliga frågor. Efter att ha läst den från pärm till pärm skulle jag ha lämnat tillbaka den till dess rättmätige ägare, men jag erkände nyligen lite skamset att jag har den kvar... 

Det är den där typen av bok man aldrig har läst färdigt, utan gång på gång kan sätta sig med och bli påmind om hur enkelt något kan vara, samtidigt som det kan vara oerhört komplicerat. Det ena utesluter inte det andra.

Ernst Billgren är utan tvekan framgångsrik, men det gör inte hans svar mindre ödmjuka och kryddade med både humor och självdistans. Fråga nummer 23 kan läsas på bokens baksida, där även de två varianterna av svar finns; ett kort svar och ett långt svar.

23. Hur blir jag framgångsrik?

Kort svar: Gör någon lycklig. 

Långt svar: Du blir framgångsrik i den utsträckning som någon "tjänar" på det du gör, får sina ideal, föreställningar bekräftade, ideologiskt, ekonomiskt, estetiskt eller på något annat sätt. Detta gäller om du menar framgångsrik i andras ögon. Om du menar framgångsrik i dina egna ögon räcker det med storhetsvansinne.

Då det gäller att våga vara kreativ tror jag att Ernst Billgren skulle hålla med mig om att det är viktigare att ge sig hän i sitt skapande en stund då och då, än att vara framgångsrik. Fast om det är du som är "någon" och det gör dig lycklig att vara kreativ - ja, då är du ju framgångsrik! Rik på lycka kommer du åtminstone nå framgång i ditt eget liv.

Våga leka fram din skaparlust!

Om du har höga krav på dig själv, då kan du göra som mig. Jag skapar någonting som inte är någonting, för då kan inte ens jag själv bedöma kvaliteten och huruvida det är bra eller dåligt! 

Det var åtminstone roligt och tillfredsställande medan jag höll på! Och det här skrev jag med syftet att rättfärdiga min egen lust till att låta mig göra roliga saker, trots att jag inte är färdig med alla "måsten"...

 

Gå inte där jag har markerat mitt revir

Jo, jag märker att det låter som ett mycket primitivt beteende och måhända är jag en av dem som är medveten om hur primitivt jag fungerar.

Det förväxlas gärna med svartsjuka men har inte det minsta med vare sig svartsjuka, avundsjuka, rädsla eller kärlek att göra. Det handlar helt enkelt om att någon beträder mitt revir och att jag inte gillar det!

Om jag har ett arbete som innefattar vissa sysslor och ett visst område, då har jag extremt svårt att sjukanmäla mig eller ta ledigt, för jag klarar inte tanken på att någon annan ska ta över min plats och dessutom göra det jag egentligen borde göra, men på sitt eget vis?!

I mitt revir ingår mina barn. Nu är tre av dem vuxna och jag hoppas att de fått med sig tillräckligt för att värna om sina egna revir, men vad svårt det var att släppa dem som små och låta förskolan ta över. Trots att jag kände till alla fördelarna med deras socialiseringsprocess och den kompetenta personal som kunde se till deras specifika behov! Det handlade inte om misstro gentemot andra, utan om vad som "tillhörde" mig. Mina barn tillhör inte mig och det var väl antagligen den vetskapen som gjorde att de fick vara på förskolan.

Men vid en separation där jag är den som lämnat eller lämnar över, så lider jag.

Det kan handla om en ridskolegrupp jag haft sedan mina elever för första gången satte sig på en häst.När de med tiden, men så väldigt snabbt, blev duktiga och behövde en mer kompetent instruktör hade det varit fel att inte berätta det och sett till att de fick en mer kompetent lärare. Men de tillhörde ju min flock!

Då tröstade och stöttade jag mig själv genom att de blivit så duktiga tack vare mitt stöd och mina ord och att det vore egoistiskt att stoppa deras utveckling. För visst är det egoistiskt att skapa en flock utifrån mina egna önskemål!

Ta min man! Ta över mina barn om du tror du kan... Men ställ inte dina skor i den hall där jag har bott! Lämna inte din doft i det hem som en gång varit mitt och vad du än gör - gör det bättre än mig!

Jag är primitiv. Jag reagerar på små saker och svaga dofter. Jag agerar utifrån små signaler och vaktar det som är "mitt". Att jag har lämnat något innebär inte att jag aldrig återvänder. Det enda sättet att undvika ev. reaktioner från min sida, det är att flytta och skapa ditt eget revir.

Ingen lägger besticken fel i mina lådor, ställer muggar fel i skåpet, klagar på min katt eller gnäller på mina barn. Och "mina barn" kan vara fler än du tror... Vattna inte mina blommor så de dör och rör inte en sak som tillhör mig!

Flytta och skapa ditt eget revir, för på mitt, där jag har byggt upp vad som jag anser vara mitt eget revir, där lär du aldrig få vara ifred. Eller så blir du övergiven...

Primitiv? Ja, det är jag. Men inte mer än att jag inser det och kan förebygga och berätta varför jag reagerar som jag gör.

Är du primitiv och revirtänkande?