Min yngsta dotter är sex år.
Hon är under utredning hos socialen.
Jag och hennes pappa också.
Jag är en nostalgisk, sentimental romantiker.
Jag är extremt lättrörd och har lätt till tårar.
Socialen anser att mina tårar skadar henne.
Jag gråter till den tecknade filmen "Micke och Molle".
Jag gråter alltid då jag ser början på "Bröderna Lejonhjärta".
Just nu är hon inte här och det är ju tur, för jag
ryser och blir tårögd när jag ser på Idol.
Min äldsta dotter är otroligt gammal.
Hon har berättat för mig när jag absolut inte får gråta.
Jag har tagit till mig av hennes konstruktiva kritik.
Men min undran kvarstår för övriga tillfällen;
Varför är det så laddat med tårar?
Ingen hade vetat om jag hånskrattat åt henne.
Ingen hade fått veta om jag slog henne och sa att
jag skulle döda henne om hon berättade.
Men att jag har nära till tårar är ingen hemlighet.
Jag är väl en lipsill som gråter av tusen och en anledningar.
Jag gråter då jag blir rörd, då jag hör "Den blomstertid
nu kommer" m.fl och då jag blir riktigt glad. Jag
gråter när en känsla svämmar över och jag kan
inte förhindra det och framför allt så...
...vill jag inte förändra det!
Naturligtvis vill jag inte skada min dotter,
men jag vill legitimera ögon som tåras. Att
skratta och ryta till, skrika eller vara likgiltig
är okej, men att låta ett överskott av känslor
komma ut i tårar - det är skadligt!
Det är så dumt att jag måste skriva om det.
Hon kommer aldrig ha en gråtande mamma bredvid
sig då hon är rädd eller själv är ledsen. Det har min
äldsta dotter lärt mig är fel. (Tack min älskade, kloka
äldsta dotter!)
Men sentimental och nostalgisk - Det är så'n jag är!
Jag känner starkt, ofta och intensivt.
Jag lobbar härmed för tårarna och rätten att få
gråta när det blir övertryck av känslor och
inte ens mascara kan hålla tillbaka det salta
vatten som spränger och till slut tränger fram och
rinner ned för kinderna.
Jag är en jävla lipsill och det borde vara en
Mänsklig Rättighet att få låta tårar rinna!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar