Valtal, politiker, motdemonstranter och - Idioter?

                                                                                     Bild: svt.se

Måste till en början erkänna att jag inte försökt få reda på några belopp då det gäller kostnaderna av den arbetsinsats som krävs av samhället då det gäller den rigorösa bevakning, det skydd och alla övriga belopp som tillhör det pris vi får betala för att leva i en demokrati.

Inte heller vet jag om det är hönan eller ägget som orsakar dessa kostnader, eller om det kanske t.o.m i slutändan är något positivt som sätter Sveriges ekonomi i rullning genom arbetstillfällen inom alla möjliga instanser.

Rätten till att få uttrycka sin åsikt är ovärderlig.

Rätten till demonstrationer är ovärderlig.

Men så finns det ju somliga som gärna använder sig av de rättigheterna men inte vill dela med sig av den.

När "somliga" vill uttrycka sin åsikt vill "andra" tysta dem. Men betyder det att de där åsikterna försvinner? Eller bidrar det till det motsatta; att de som vänder kappan efter vinden och inte vet vilket ben de ska stå på, känner sympati då de ser i alla medier hur vissa åsikter motarbetas?

Svaren sitter inte jag på, utan bara på ett oändligt antal frågor och funderingar.

När t.ex kostnaderna för "importerad arbetslöshet" tas upp, kan jag inte låta bli att undra hur många arbetslösa man kan försörja på de pengar som läggs ned på kartläggning, bevakning, skydd, polisinsatser m.m. 

Eller ska man vända på allt och lägga skulden på de "motdemonstranter" och andra motståndare som deltar till att utgöra den väntade faran och hotet och tro att man kan tiga ihjäl de åsikter man tycker illa om och vägrar acceptera?

Kanske ska ingen skuldbeläggas överhuvudtaget?

Vore inte det mest demokratiska att låta alla ha sin åsikt ifred och hoppas att vi har den intelligens som krävs för att för att skapa sin egen uppfattning?

Har svenska människor den kunskap, det intresse, den empati, de insikter i världsfrågor som miljö, krig, religioner, kulturer och annat som på ett eller annat sätt drabbar oss alla till slut. Finns intresset och lusten att söka tillräckligt med information för att skapa sig en egen uppfattning och sin egen åsikt?

Jag tror inte att majoriteten av oss har det!

Allt förändras så snabbt och jag kan själv se skillnaden från när jag var liten och hur det ser ut idag. När jag gick i skolan gavs vi en "sann kunskap", medan barnen av idag lär sig att "söka efter information" om ett ämne. För det finns inte mycket som inte är under en ständig förändring och utveckling. Så där är kanske mina bortglömda geografilektioner så mycket att sakna och sörja, för allting förändras.

Klarar vi svenskar att skapa oss en personligt uppbyggd åsikt?

Kan vi se en större bild än den information vi tilldelas? För information är information - Inte fakta!

Är det bra att protestera eller kan man tiga ihjäl det man ogillar? När små barn säger något fult för att få en reaktion, är det klokaste att ignorera det. Är vi som små barn?

Som det sista jag säger i det här inlägget, undrar jag hur blonda, blåögda svenskar kan lita på en brunögd kille som ogillar invandrare och asylsökande? Är inte det som att tro på Moderaterna som ett arbetarparti eller tro att det är Jultomten som kommer med julklapparna? 

Kom ihåg mig den dag jag står där någonstans och anser att jag vet och har rätt, och ifrågasätt mig! Fråga vad jag tjänar och varför jag valde att bli politiker! För själv undrar jag varför jag ens har den tanken i huvudet; att ge mig in politiken?

FÖR VAD KOSTAR DET EGENTLIGEN ATT LEVA I EN DEMOKRATI OCH VEM OCH VAD ÄR DET SOM KOSTAR? DE SOM ÄR FÖR, ELLER DE SOM ÄR EMOT?