Barnen av idag och dagens pengar

Min yngsta dotter förklarade just för mig att jag inte har råd att arbeta eftersom jag inte har några pengar?!

Nu är hon ju inte så gammal och uppväxt i en helt annan tid än mig. Jag hör ju till de åldrade som växte upp med 5-öringens och bankböckernas tid och jag undrar verkligen om det är jag som är gammal eller om det inte gav en bättre uppfattning om pengar och dess värde; att ha dem i handen?

Min dotter ser mig och pappa i mataffären, där vi ibland höjer upp för att få ut kontanter. Hon tror då att vi köper pengar i affären.

Jag har fått kritik för att jag upplyst henne om att vi två har begränsat med pengar varje månad och är tvungna att välja vad som är viktigast, nödvändigt och vilka nöjen som ska prioriteras. Jag förstår inte problemet? Vari ligger faran med att upplysa henne om att en tidning hon vill ha kostar lika mycket som fyra liter mjölk? Eller att hon får välja mellan tidningen och två mjukglassar? För det handlar inte om att hon ska känna skuld för sin tidning, utan att man inte kan köpa allt man vill ha. I synnerhet eftersom det inte går att köpa pengar i affären. 

Hur ska de barn som växer upp idag få begrepp om pengar? Inte ens på dagis hade de låtsaspengar då de lekte affär, utan allt var gratis?! Idag lever vi dessutom i ett konsumtionssamhälle som inte alls liknar den tid jag växte upp i. Många människor identifierar sig med det de kan visa upp för omgivningen, vänner och nära och kära. Köper en villaägare en robotgräsklippare, då hänger de andra på. Köper någon senaste mobilen, då ska de andra ha en likadan.

Min lilla dotter är en självständig liten fröken och tur är väl det, för när hon fick med sig en gammal mobil, (som faktisk inte är så gammal och trots allt fungerar för samtal och sms), då trodde en kille på skolan att det var en låtsastelefon.

-Säg att det är en jättegammal mobil, sa jag. Säg att den är ända från dinosauriernas tid!!

Fast man får inte ljuga. 

Men måste barn som är i lågstadieålder ha den senaste modellen på sin mobil? Behöver de mobil överhuvud taget? Och om jag nu inte får vara ärlig och säga att vi (d.v.s jag) inte har råd att köpa en ny mobil, i synnerhet så länge jag går runt med en mycket enkel och billig variant själv, då får jag väl helt enkelt göra hennes mobil märkvärdig genom att överdriva åldern.

I synnerhet eftersom hon anser att jag inte har råd att jobba och så länge hon tror man köper pengar i affären.

För fy katten och skäms på mig om jag berättar att vi inte har råd att köpa allt utan får prioritera! Det kommer uppenbarligen ge henne men för livet. Säger de som aldrig stoppat 5-öringar och 10-öringar i en spargris...