Tid att få vara kreativ

Övertygad om att alla människor är kreativa varelser med ett behov att få ge uttryck för sin kreativitet, tycker jag att det är synd att den inte tillåts få större utrymme och den respekt den förtjänar. 

Att avsätta tid för fysisk aktivitet är det idag ingen som ifrågasätter, men att avsätta tid för att vara kreativ - är det accepterat? 

Jag vet många som ansetts egoistiska, löjliga och blivit både hånade och ifrågasatta när de avsatt tid och pengar på något som varit viktigt för dem, men helt onödigt och värdelöst av familj och omgivning. Varför är det så?

Först om den når uppskattning hos andra eller blir kommersiell och ekonomiskt lönsam, blir den skapande processen någonting det är acceptabelt att avsätta tid för. 

Men ingen hamnar bland de främsta och högst betalade utan att från början ha funnit sitt eget sätt att ge sin kreativitet utlopp på det sätt den vill uttrycka sig med. Att dessutom sätta det kravet på sin kreativitet, att den är tvungen att accepteras av andra, det kommer bara kväva den och skapa något konstlat och anpassat.  

I boken "Vad är konst?" av Ernst Billgren får man oväntade svar på vanliga frågor. Efter att ha läst den från pärm till pärm skulle jag ha lämnat tillbaka den till dess rättmätige ägare, men jag erkände nyligen lite skamset att jag har den kvar... 

Det är den där typen av bok man aldrig har läst färdigt, utan gång på gång kan sätta sig med och bli påmind om hur enkelt något kan vara, samtidigt som det kan vara oerhört komplicerat. Det ena utesluter inte det andra.

Ernst Billgren är utan tvekan framgångsrik, men det gör inte hans svar mindre ödmjuka och kryddade med både humor och självdistans. Fråga nummer 23 kan läsas på bokens baksida, där även de två varianterna av svar finns; ett kort svar och ett långt svar.

23. Hur blir jag framgångsrik?

Kort svar: Gör någon lycklig. 

Långt svar: Du blir framgångsrik i den utsträckning som någon "tjänar" på det du gör, får sina ideal, föreställningar bekräftade, ideologiskt, ekonomiskt, estetiskt eller på något annat sätt. Detta gäller om du menar framgångsrik i andras ögon. Om du menar framgångsrik i dina egna ögon räcker det med storhetsvansinne.

Då det gäller att våga vara kreativ tror jag att Ernst Billgren skulle hålla med mig om att det är viktigare att ge sig hän i sitt skapande en stund då och då, än att vara framgångsrik. Fast om det är du som är "någon" och det gör dig lycklig att vara kreativ - ja, då är du ju framgångsrik! Rik på lycka kommer du åtminstone nå framgång i ditt eget liv.

Våga leka fram din skaparlust!

Om du har höga krav på dig själv, då kan du göra som mig. Jag skapar någonting som inte är någonting, för då kan inte ens jag själv bedöma kvaliteten och huruvida det är bra eller dåligt! 

Det var åtminstone roligt och tillfredsställande medan jag höll på! Och det här skrev jag med syftet att rättfärdiga min egen lust till att låta mig göra roliga saker, trots att jag inte är färdig med alla "måsten"...