Jag satt och funderade och tänkte och analyserade mina egna handlingar.
Jisses vad jag kan hitta på för dumheter för att såra och skada mig själv!
Trots att det inte finns någon anledning, ingen egentlig rädsla för något som jag inte redan upplevt, men trots den vetskapen och alla erfarenheter förvrider jag saker och ting i mitt eget huvud så att det blir "hjärnspöken".
Gör jag det för att jag fortfarande inte anser att jag straffat mig själv tillräckligt?
Gör jag det för att jag inte anser att jag förtjänar att ha det bra?
Eller vilken är anledningen till att jag skapar spöken i min hjärna som jag egentligen vet inte existerar?
Beror det på alla gånger jag fått höra att ingen bryr sig om mig?
Beror det på alla gånger jag fått höra att alla tycker illa om mig?
Beror det på alla gånger jag fått höra att jag är värdelös och inte klarar någonting?
Beror det på alla gånger jag fått höra att jag sviker alla, att alla är besvikna och ingen litar på mig?
Beror det på alla gånger jag fått höra att jag är lat och att oavsett vad som händer är det inte jag som åstadkommit det? Alternativt åstadkommit det just på grund av hur lat jag är...
Beror det på att jag kanske, trots att jag vill tro det motsatta, fortfarande styrs av allt det där jag fått höra under så många år?
Jag har fått höra att jag har ett värde genom att bara vara den jag är och jag trodde att jag lyssnat och tagit det till mig som en liten, liten sanning - men ändå en sanning.
Ljög jag för mig själv då? Eller är jag på väg in i samma mörker? In i mörkret och tron att jag inte är någon av värde och lika gärna kan utplåna mig själv?
En sak vet jag! Det kommer att visa sig. Det kommer att visa sig på grund av att jag är usel på det där med att dölja tankar och känslor. Kanske exploderar jag vid en olämplig tidpunkt, men det spelar ingen roll. Det som är väsentligt, det är att jag når en punkt där jag inte längre kan ljuga för mig själv, utan EXPLODERAR!
Det må låta fånigt när jag får frågan om jag är allergisk mot något och jag svarar "lögner", men det är sant. Lögner får det att klia och krypa i hela kroppen på mig och jag kan inte behärska mig utan får en allergichock. Den kommer även om jag försöker ljuga för mig själv, så jag får väl helt enkelt vänta och se hur det går...
Det känns faktiskt som det kryper lite i mig just nu, men det kan även vara irritation eller frustration över alla de lögner som jag reagerat på den sista tiden. Helt onödiga och korkade lögner som enbart lett till lika onödiga och korkade utbrott som svar på dem.
Kunde jag välja, då skulle jag gärna välja bort några timmars tänkande per dygn. Den här förbannade hjärnan, den bara spinner på...
NO MERCY!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar