Kära nå'n en sådan otrolig tur att jag inte läste färdigt lärarutbildningen!
Törs jag ens nämna att det var åk.1-7 med inriktning på matematik och naturämnena?
Jag har 4 barn.
Jag skyller på trötthet, och jag tror att det är sant,
för hur sjutton fick jag det till att tre av barnen utgjorde
80% och ett 20%?
Nåja, det kan hända den bästa. Även solen har sina fläckar...
75% av mina barn vet inte om det och 25% har inte förstått det!
De vet inte hur mycket möda och energi, blod, svett och tårar jag lagt
ner då de var så där små att de inte ens minns hur jag slet för att de
skulle slippa känna som mig. De kan säga att jag är som mormor. Det
är okej och inte helt oväntat, för jag tror inte hon la två fingrar i kors
för att få en dotter olik henne. För hon tillhör de perfektas folk... (Schh...)
Men har jag lyckats få mina barn att inte bli som mig,
då har jag lyckats som förälder. Om jag inte lyckats som förälder,
då tänker jag ta mig fan göra det, genom att se till att de inte blir som
mig. Inte för att jag är en ond, alltigenom elak och ondskefull person,
utan för att jag ville vara motsatsen.
Mina barn önskade jag självkänsla, självförtroende och modet
att ta strid för sig själva och rätten att vara den de är - utan ursäkt!
LYCKA ÄR ATT SLIPPA URSÄKTA SIG!
Var den du är, men trampa inte på andra för att nå högre.
Är du den du är så kommer de lyfta dig så småningom.
Har ni inte fattat det jag ville få in i era huvuden som små,
kommer jag alltid vara er tillhanda med att dunka in lite mer
av samma slag. För ni var smarta som små - alla fyra.
Men framförallt var ni olika!
Det känns som en bekräftelse!
Mina barn får tycka vad de vill, så länge
de inte ramlar allt för långt från äppelträdet...
Finner jag dem i Jimmie Åkessons potatisland,
då ligger de risigt till. Jävligt risigt till...
Översvämning i potatislandet. Tur...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar