Hela kroppen skriker

Jag saknar henne så det gör ont och jag kan inte sluta tänka på allt hon sagt.

Ingen annan bryr sig om det som jag uttryckt så hysteriskt att jag blivit misstänkt 

för att vara drogpåverkad. Ingen har tagit mig på allvar! Klart som fan jag blir hysterisk!!

Men jag har lämnat drogtester. Jag har kissat och jag har kissat... Så fort en misstanke

uppstått eller då jag varit rädd för att en ska uppstå p.g.a. att jag börjar bli galen och så

förbannad att jag ev. kan misstänkas, då kissar jag. Jag kräver att proven ska skickas iväg

för analys, för stickor är inte juridiskt hållbara, så jag garderar mig. Jag har börjat lära mig

hur en slipsten ska dras, men de som bedömer vad som är bra för henne, de borde ha drog-

testats för längesedan. Jag undrar om jag kan kräva det? Att de verkar så luddiga i hjärnan

och att de sitter som ett gäng pundare och tjattrar och vet och kan allt - i teorin. I deras slöa

hjärnor... Vem vet? De kanske röker på under kafferasterna? Hur ska jag veta att de är nyktra?

Dumma i huvet, inkompetenta och oerfarna är de utan tvekan, så varför inte missbrukare?

De låtsas att de bryr sig, men de skiter totalt i min dotter!

Bara att de inte tror att jag fattar det, gör mig förbannad och förolämpad.

De tror att jag är dum. De kunde inte ha mer fel och jag lovar att de kommer bli varse det.

Jag saknar henne så kroppen skriker av längtan.

Det fick mig att minnas en sak som hon sagt och som känns extra jobbig just nu.

Hon sa: "Ibland när jag är hos pappa, då blir jag så arg på honom. Inte för att han

har gjort något, utan jag känner mig arg i kroppen. Jag blir arg för att han är så dum mot

dig att du inte vill vara där, utan jag måste längta efter dig."

Hon är duktig på att uttrycka sig. Men hon är liten och har många tankar, så hon pratar

inte med vem som helst. Dessutom är hon lojal, för det är barn. Hon tycker om sin pappa

och vill inte säga något dumt om honom till vem som helst. I synnerhet inte när rädslan finns

att han ska hamna i fängelse. Jag har förklarat för henne att han inte kommer att göra det.

Men jag tror inte att någon av de där som röker på under kafferasten har berättat det.

De bryr sig inte ett skit om henne.

De är rädda om sina egna arslen, precis som hennes far.

Han manipulerar dem och de sväljer hela betet.

För tänk, som en vän gjorde mig uppmärksam på;

tänk om de inte lyssnar på honom och åker dit för att ha diskriminerat en man?

Tänk om de inte lyssnar och åker dit för att ha diskriminerat en man som är invandrare?

Då är det säkrast att köra över mig.

Jag har ju redan serverat dem mina brister på en silverbricka!

Det är ett helt smörgåsbord med saker de kan använda mot mig!

Det är riskfritt och de behövde inte ens anstränga sig. Jag bjöd på det.

Jag bjöd på det för att jag vet att jag har så mycket bra som uppväger det

som brister, och det som brister och kan förändras, det vill jag förändra till

det bättre. Hennes pappa vill inte förändras alls! Han är felfri! Han säger inte

en sak som kan vara till hans nackdel, för han känner inte ens till sina svagheter.

Men att de bryr sig om och oroar sig över min dotter?

Det kan de ju försöka lura i någon som rökt på mer och längre än vad de har.

DE BRYR SIG INTE ETT SKIT!!!

Och min älskade lilla tigerunge vet inte vad som händer...

Men ingen bryr sig om det. Ingen mer än jag, så det är mig hon pratar med.

Men nu får hon inte det och hela min kropp skriker och vad min hjärna tänker,

det ska jag inte avslöja här. Den biten kommer så småningom...