Skrattade bort gråten - ett tag...

...för det går ett tag. Ibland.

Men det jag orkar hålla borta ett tag, det närmar sig till slut...

Det vi orkar hålla fast vid, tills armarna domnar...

Det går inte att hålla fast för alltid!

Det går inte!!!

När jag hållit bort gråten med skratt ett tag...

När värken och tröttheten gör sig påmind och tårarna bränner...

När jag helt enkelt känner att jag inte orkar längre...

Då händer det värsta tänkbara!

Hon orkar inte heller längre!!!

Hon har också torkat tårar som runnit!

Hon har hållit i mig så hårt, så hårt att hennes små armar domnat!

Hon har kramat mig så det blivit märken på hennes små kinder...

Hela sitt liv

Hela sitt liv faktiskt!

Hon har hållit fast vid mig hela sitt liv!

Nu orkar hon inte längre!

Jag orkar inte heller...

Jag vill orka, men jag gör inte det...

JAG ORKAR INTE OCH JAG HATAR MIG SJÄLV!!!

Jag hatar mig själv för att jag inte orkar!

Jag orkar inte, eftersom jag börjat hata mig själv - igen!

Förakt och avsky!!

Det är vad jag förtjänar!!!

För jag orkade inte längre och då gav hon upp...

Jag såg det idag

Efter att ha orkat hela sitt liv

Efter att ha klamrat oss fast vid varandra

Hon och jag

Så såg hon att jag gav upp idag

För hon orkade inte längre...

Och vem fan har tänkt på hennes kamp?

Inte fan själv gjorde det förrän idag!

Till och med jag och hennes pappa har bråkat om vem som haft det värst!

Av OSS två?!

För trots att jag vet att jag kallat det tortyr och barnmisshandel

Trots att jag nämnt det till flera personer vid flera tillfällen

Så har väl inte det hjälpt HENNE?

Jag skäms över min orkeslöshet

Jag skäms över att jag inte orkade längre

Jag höll ut i några år, medan hon höll ut hela sitt liv

Fram till nu.

Hon lever fortfarande.

Jag lever fortfarande.

Kanske finner hon lusten om jag hämtar orken?

Vi kanske får lust och ork båda två - igen?

Eller så svek jag henne idag...

Då kommer jag aldrig skratta bort gråten igen.

Då är skrattet borta för gott.

Förlåt...

Förlåt för att jag inte orkade hålla oss uppe längre.

Men det kommer att bli bra. Det löser sig. För som du sa häromdagen:

"Livet kan va' så ibland!"

Fast då pratade vi om annat.

Älskade ungen min...