Min dotters öde...

Min dotter har sedan hon föddes varit i händerna på de sociala myndigheterna till och från.

Orsaken är att jag vägrade dölja de blåmärken jag själv fått efter ett bråk med hennes pappa.

Jag är inte så som en kvinna ska vara för att bli tagen på allvar av polisen.

Jag är uppenbarligen inte så som en mamma ska vara för att bli tagen på allvar heller...

Men om de där som sitter och lyssnar på alla lögner och sväljer varje slemmig mask som 

kastas ut till dem, förstod lite mer om vad som skadar ett barn, kanske de skulle tänka annorlunda.

Men de förstår inte vad som skadar ett barn. De tror att det är skadligt för henne att jag gråter när

hennes pappa är elak och därför är jag ett problem. De säger att jag måste svara i telefon 30 gånger 

varje dag när han drivs av sitt kontrollbehov. Min dotter vill inte att jag ska svara. 

Det är också mitt problem att lösa.

Och jag kunde naturligtvis inte låta bli att undra om den enklaste 

lösningen inte vore ifall han slutade ringa hela tiden? 

Hur i helvete kan de vrida till saker så dumt?

Den här bilden är så bra. Men den är väldigt svår att få i rätt storlek och i det här fallet spelar

storleken roll, eftersom det är svårt att läsa texten annars. Men om man klickar på den och söker på

Google kan man se den bättre, för det är mycket som skadar ett barn. Fast jag har inte funnit något

ställe där en mamma anses olämplig för att hon inte orkar med pappans kränkningar och kontrollbehov.

För själv hade jag nog redan som 10 år gammal ansett att det var pappan som var dum...

Men i det här fallet är det jag.

I det här fallet har hela fokus hamnat på mig.

Jag måste skratta för att det är så vansinnigt!

I fem år har jag kämpat för att hon ska slippa en våldsam och olämplig miljö.

Under alla åren har jag försökt rikta uppmärksamheten på henne och hennes behov.

Jag hade inte en aning om att jag var så spännande att allt skulle komma 

att handla om mig hela tiden.

Jag måste vara sjuhelvetes kvinna som gör så starkt intryck på andra att de aldrig lyssnar på mig,

utan bara ser mig och tittar på hur jag pratar och rör mig och ser ut att må?

Jo tack!

Jag mår hyfsat.

Men jag skulle må fan så mycket bättre 

om ni lyssnade på vad jag säger!!!

IDIOTER!!!