Det är ju för väl att jag är rustad med både Pippi Långstrump och Katitzi från
min barndom, för ska jag och Jasmine överleva på mina intäkter från den här Guds-
förtjänta platsen, då lär vi inte överleva fram till första advent. Betänk det när ni
tänder första ljuset i adventsljusstaken och öppnar första luckan i adventskalendern.
Men den som har växt upp med Pippi Långstrump och Katitzi, den står aldrig vare
sig rådlös eller brödlös, så vi ska fixa det här.
Det är en himla massa tågtrafik och nya läten på polis-, eller brandbilar, men några
uppmuntrande rop hör jag inte här utanför. Undrar ni vart jag bor så är det där som
balkongdörren står öppen och bara ett fönster blev putsat, för efter det kom en god
en god vän, som är som en nallebjörn liksom, och då visste jag inte om jag skulle bli
glad, gråta ut eller bita ihop, så det var tufft ett tag, det var det. På riktigt!
För han har en famn som en stor, go nalle och är som gjord att ligga i famnen hos,
men hade jag legat där, då hade jag somnat efter att ha gråtit, men grät gjorde jag ändå...
Men det var hårt där ett tag, för de är sällsynta de där famnarna...
Jävligt sällsynta...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar